Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Nordisk vinter. Av Karl Ragnar Gierow
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NORDISK VINTER
Av KARL RAGNAR GIEROW
Uppkrupna i Europas kalla hörn,
långt in i vinterns halvårslånga skugga,
med blåst och mörker väntande vid dörrn,
så sitta vi, fem gamla folk, och rugga.
Allt runt om oss är stort, men vi bo trångt,
tätt sammankurade på skilda kanter,
och mellan våra hushåll är det långt;
där ryker yrsnön över stup och branter.
Där suckar dimman ut sin andedräkt
i våta ångor över starrgräsmyrar,
och kustens fyrar ha förgäves sträckt
sitt sken emot den andra kustens fyrar.
Som svamp ur ett mycelium av ris
står orörd storskog kring de bottenfrusna
gränstjärnarna med antracitsvart is
och näckrosblad, när sommarn hunnit ljusna.
Ett år kan hinna ge den ene skörd,
den andre nöd och missväxt inom skären.
Och orden skifta ton och innebörd
på vägen mellan våra landamären.
Så ha vi suttit vid vår egen rök,
vår åkerlapp och våra vinterbyggen
och någon gång gjort grannen ett besök
med yxan varsamt buren bakom ryggen.
Raskt ha vi tvingat grannarna på knä,
bränt deras gårdar och lagt skörd i aska
och glada dragit hem med deras fä,
tills det blev deras tur att överraska.
Vi äro gamla nu, stå ej på lur
med liar, som vi lagt oss vinn att vässa.
Vi mötas för att tala om kultur
och brödraskap; det kallas att kongressa.
160
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
