- Project Runeberg -  Ord och Bild / Fyrtiosjätte årgången. 1937 /
197

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Om Snoilsky och Julie Winther. Av Olle Holmberg - Visa om kvällen. Av C. E. Englund

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Visa om kvällen

Winther och hans familjeförhållanden blifvit
ställda i ett kanske alltför skarpt ljus, har man
hos oss här i Sverige gått till en alldeles motsatt
ytterlighet ang. Es. Tegnér. Hans svagheter voro
kanske större än Winthers, men hafva af hans
beundrare och biografer blifvit så planmessigt
undandolda, bortförklarade eller ihjältegna, att
det nu skulle vara omöjligt att med anspråk på
trovärdighet framdraga dem i ljuset, sedan alla
vittnesgillà röster förstummats. Det är ytterst
svårt att hålla medelvägen, då man dissekerar ett
menniskohjerta, framför allt när det tillhör en
af fantasiens martyrer.

Med utmärkt högaktning
Carl Snoilsky.

I ytterligare ett brev till samme adressat
skriver Snoilsky om »den beundrade
mästaren» Christian Winther att han i sitt
minne »bevarar hvarje drag af honom under
de år, då jag långa tider var en daglig gäst i
hans hus». Om Julie Winther skriver han
att hon »med aldrig tröttnande kärlek och
oro» följde hans, Snoilskys,
levnadsförhållanden. Snoilsky var en man som behövde
kvinnligt stöd, och under 1860-talet var
kanske Julie Winther hans förnämsta. Han
gav henne sonliga, och mer än sonliga,
känslor i utbyte.

VISÅ OM KVÄLLEN

Av C. E. ENGLUND

Skymningen skälver så sällsamt ny,
tystnaden leker med kvällen.
Här vilar de sjuttio sorgernas by
vid barndomens smultronställen.

Här stupar den stig som jag trampat en gång,
— nu är stigen en väg bland de andra —
som ett avlägset snäcksus är minnenas sång,
och själv har jag glömt bort att vandra —

197

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed May 8 14:59:34 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1937/0225.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free