Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - En engelsk humanist. Av Ernst Nachmanson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En engelsk humanist
phanes var, det försöker Murray att leda
i bevis, dårad av Euripides; Euripideiska
verser och rytmer ljödo ständigt i hans öron.
Jag måste dock liksom den svenske forskare,
som intimast och intensivast upplevt
Aristophanes1, anmäla tvivel mot Murrays tes,
i varje fall i den outrerade form, den hos
honom fått.
Ett annat problem, som starkt fängslar
Murray, är frågan om Aristophanes’
ställning till det peloponnesiska kriget. Skalden
hatade krig, emedan det var krig, emedan
det innebar elände för hela Grekland,
förnedring och brutalisering av hans egen
fädernestad. Kanske vore det dock riktigare
att säga, att han gjorde det, emedan han
så intensivt avskydde det pågående kriget,
som till sist förde Athen till undergångens
brant. En berömd vers i Akharnerna, som
hyllar »fasta kärnekiga gubbar, oböjliga
Marathonkämpar av lönn», visar
Aristophanes’ beundran för den tid,
då en värld befriades
då Temistokles och Kimon levde och Miltiades.
I sin helhet lär oss emellertid boken om
Aristophanes — liksom en del tidigare
skisser och föredrag — att förstå den
elegans, det komiska mästerskap, det
oförskräckta mod, varmed Aristophanes för
fredens och förnuftets talan genom en
våldsam och farlig tid av krigspsykos. Murray
klargör också, huru alla Aristophanes’
strävanden förlikas med den tungrappa
fräckhet, den oförskämda obscenitet i språk och
handling, som utmärker denne »gracernas
älskling» — så kallade redan Platon den
store komikern, ett omdöme, som sedan
Goethe spetsade till »der ungezogene
Lieb-ling der Grazien».
»Poetry is to me almost the chief
plea-sure and interest in life», säger Murray i sitt
öppna brev till Tagore (East and West,
1 Ivar Harrie, Bonniers Litterära Magasin.
1933- vi.
H om er o s’ apoteos. Relief av
Arke-laos från Priene. Slutet av 2 o
titalet f. Kr.
1935). Dock har han ägnat mycket arbete
även åt andra områden av den grekiska
antikforskningen. En fullständig katalog av
hans skrifter avser emellertid denna
framställning icke att giva, endast att visa hän
på hans mest representativa verk. Till dessa
hör också hans bok Four Stages of Greek
Religion, New York 1912, eller, som den
heter i den 1925 utkomna andra upplagan,
Five Stages of Greek Religion. Den är
förmodligen inspirerad av Sir James
Fra-zers epokgörande forskningar.
Det första skedet är vad Murray i
anslutning till den tyske forskaren Preuss
något brutalt kallar »urdumheten», det
religiösa stadium, då primitiv tro och
primitiva lokalriter härska, då
tabuföreställningar och magi genomsyra människans
hela liv.
Men så kommer Zeus och oroar en ny
generation. Det olympiska eller, om man
245
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
