Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - En engelsk humanist. Av Ernst Nachmanson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ernst Na ch manson
som man till äventyrs skulle tro, när en
professor i grekiska skriver om en kollega —
en klassiker. I äldre tid, här och var än
i dag, menade man väl ofta med humanism
och vad därmed sammanhänger
uteslutande strömningar, som söka sig tillbaka
till antiken. Anslutningen till kulturarvet
från Hellas uppger humanismen aldrig,
men numer förstår man, i varje fall här
uppe i Norden, med humanism en
livsåskådning, en livsinställning på bred
litterärt-historisk grundval, som därför gärna också
medför en allsidig blick på allt, som rör
sig i den egna tidén.1
I detta sammanhang citerar jag följande
ord ur Murrays inspirerade föredrag vid
Classical Associations sammanträde 1918,
Religio Grammatici: »To search the past is
not to go into prison. It is to escape out
of prison, because it compels us to compare
the ways of our own age with other ways.»
Murray har icke nöjt sig med att
teoretiskt jämföra. Hans brinnande entusiasm
har sedan decennier tillbaka drivit honom
mitt in i den politiska, särskilt den
utrikespolitiska diskussionen, men han har
alltid sine bedste bukser på, når han er
ude og strider for frihed og sandhed. I
debattens vimmel förbliver han alltid
samma fulländade gentleman som i det
vetenskapliga meningsutbytet.
Det är icke brist på utrymme, det är
min egen inkompetens, som hindrar mig
att utförligt behandla denna viktiga del
av Murrays verksamhet. Jag kan, efter
att nu hava läst, resp. ånyo läst en hel
del av Murrays politiska broschyrer och
tal2 endast — utan alla anspråk ■—■ lämna
några intryck.
1 Det är mig ett nöje att hänvisa på
Aar-husprofessorn Franz Blatts ypperligt
orienterande lilla skrift Humanistisk Dannelse. Dens
Væsen og Værdi. København 1936.
2 En del äro samlade i Faith, War and Policy
1918 och The Problem of Foreign Policy 1921.
I den förra boken äro även avtryckta de Impres-
Vad han vill, det är fred och
samförstånd; vad han avskyr, det är krig. Han
hatar krig, icke blott för dess egen
grymhet och dårskap, utan emedan det är
fiende till alla de ting, som han mest älskar,
socialt framåtskridande och gott statsskick
och »ali friendliness and gentleness of life,
as well of art and learning and literature».
Han har, som han själv säger, presiderat
vid flera fredsmöten än han själv kan
erinra sig; oräkneliga gånger har han talat
för skiljedom och främjande av
mellanfolk-lig gemenskap och samhörighet. De bildade
böra gå i spetsen, över huvud de
människor, vilkas verk eller ord kunna nå
massorna; de böra känna varandra och
gemensamt arbeta för ömsesidig förståelse
mellan folken. »Ni kan», skriver han till
Ta-gore, »förbliva en äkta indier och jag en
övertygad västerländing utan att vår
ömsesidiga sympati stores.» Saktmodiga, värda
att minnas äro också de ord, han yttrade
i sitt inlägg i Svenska Dagbladets enquéte
under kriget: »Vilka oförrätter vi olikartade
människor än tillfogat varandra, känner
jag, att vi före krigets slut skola ha lidit
och låtit varandra lida vida mer än nog. Vi
skola likna sårade soldater på ett slagfält,
som kanske varit förbittrade mot varandra
för några timmar sedan, men nu finna
raseriet försvunnet och äro glada över att få
förbinda varandras sår.»
Men Murray har icke blott talat, han
har också tagit del i de’t aktiva arbetet i
fredens tjänst. Efter kriget satt han i det
engelska utrikesdepartementets
kommission för utarbetande av det engelska
projektet till Nationernas förbunds akt. Han
har varit brittisk delegerad vid
förbundsförsamlingen 1921—1924. Sin
betydelsefullaste gärning har han dock utfört som
ordförande i den internationella kommissio-
sions of Scandinavia in War Time, som Murray
skrev i Westminster Gazette efter hemkomsten
från sin skandinaviska föredragsresa i början
av 1916.
248
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
