Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Gripsholm. Till 400-årsminnet av Vasaborgens grundläggning. Av Sixten Strömbom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sixten Strömbom
Tak i Drabantsalen.
iver och stor framgång var han här verksam
till sin död 1835. Stjerneld var en historisk
samlare av den romantiska typen. Han var
dock mer ån så. Vad som i ett avseende
brast honom i vetenskaplig kritik fyllde
han i andra fall inte blott genom sin
målmedvetna energi utan också genom intuitiva
upptäckter av oskattbara porträttklenoder,
som han tack vare sin entusiasm och sina
goda förbindelser lyckades förvärva till
samlingen. Jag behöver blott påminna om
två sådana kapitalsaker som Bernt Notkes
statyett av Karl Knutsson, det äldsta
autentiska svenska porträtt som bevarats, eller
Willem Boys härliga ekrelief av Gustav
Vasa. Båda dessa verk förvärvades genom
hans ansträngningar till galleriet. Någon
större planmässighet i samlingens
uppbyggande kunde Stjerneld ej genomföra.
När den stora omorganisationen i
statens konstsamlingars förvaltning gjordes
på 1860-talet och Gripsholms galleri
förlades under Nationalmusei vård, uttrycktes
från auktoritativt håll det helt naturliga
önskemålet att staten skulle anslå medel
för den planmässiga accessionen till vår
nationella porträttsamling. Denna utgift
undandrogo sig statsmakterna och de ha
hittills försummat att sörja för densamma.
Under de kritiska tider som vårt inhemska
porträttbestånd senare genomgått har
denna sparsamhet visat sig
nationalekonomiskt föga givande. Oersättliga porträtt
ha gått nationens samlingar förbi, icke så
få ha funnit vägen ut ur landet.
Icke desto mindre har
Gripsholmsgal-leriets svenska avdelning tillvuxit högst
avsevärt under de senaste 70 åren, ehuru
ej med den planmässighet, som varit
önskvärd. Genom kungahusets och enskildas
varma intresse för slottet ha hela grupper
och enskilda porträtt av oersättligt värde
funnit vägen till Gripsholm. Ännu så sent
som 1932 kunde samlingen tack vare
enskild frikostighet och en konsthandlares
vakenhet på den utländska marknaden
förvärva det förnämsta målade
Vasaporträtt vi här äga, Steven van der Meulens
lysande bild av Erik XIV. Men mycket
återstår ännu att komplettera i
representationen av äldre tiders svenska framstående
män och kvinnor. Ännu väntar det senast
förgångna seklet på att här värdigt
företrädas. För att fylla dessa nationellt
oavvisliga önskemål öppna sig tacksamma
fält för statsmakternas omsorger liksom
för den nya Gripsholmsförening, som
grundats i samband med den märkliga borgens
400-årsj ubileum.
326
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
