Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Opera- och konsertkrönika. Av Herman Glimstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Herman Glim stedt
Toscanini trött, då han lät inställa sin andra
konsert — tro det den som vill.
Konsertföreningens ledning bröt ej, såsom skrivits, med
byråkratisk ordning när den accepterade
maes-trons plötsliga erbjudande att komma hit. I
så fall skulle den ordinarie konserten dagen
efter hans första ha inställts, så tidskrävande
och ansträngande för orkestern som
repetitionsarbetet vid Toscaninikonserter allom
veterligt en gång för alla är; och Toscanini vill
inte veta av någon mellan hans egna
konserter inskjuten sådan. Först lät
Konsertföreningens ledning i pressen meddela, att den trötte
dirigenten skulle komma tillbaka i april —
senare blev detta april nästa år (»april,april!»).
Snart nog dirigerade emellertid Toscanini på
många andra håll i världen, trots sin
trötthet. Addio, Stoccolmo!
Efter en omedelbart härefter följande
konsert, ledd av den ännu på elevstadium
stående unge svensken Sixten Eckerberg, kom
äntligen den för nästa säsong — enligt vad
jag erfarit utan programrådets hörande —
utsedde förste dirigenten Fritz Busch, avlägsnad
från Tyskland på grund av obenägenhet att
uppfylla sina lokala dirigentförpliktelser, men
världsberömd, särskilt i Buenos Aires och
Köpenhamn. Vid sin första konsert befäste
den robuste tysken tidigare, mindre
gynnsamma intryck, med en förgrovad Mozart —
varför denna mot första violinerna knutna näve?
— och en å la Schnéevoigt i hans sämre
ögonblick tillgjort extatisk uppförstoring av Regers
i sig själva tillräckligt uppförstorade
Mozartvariationer.
Andra Buschkonserten, spelårets sista, blev
ej den första lik. Dels hade dirigenten
tydligen fått veta att manér som beundrats i
Tyskland (och i Buenos Aires och Köpenhamn)
väcka lindrig förtjusning i Stockholm. Dels
äger Busch såsom beprövad operadirigent
särskilda kvalifikationer för en med stor kör-,
solist- och orkesterapparat arbetande
uppgift som Verdis »Messa da Requiem», fullbordad
efter »Aida» och själv en praktfull opera till
Guds ära. Magnifikt klingade orkester och
Musikaliska sällskapets kör. Damsolisterna
voro importerade, medan herrsolisterna voro
Jussi Björling och Léon Björker.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
