Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Horatius i Sverige. Av Axel Forsström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Horatius i Sverige
Av Axel F or s str öm
i.
W
JIL EM SOM först läste Horatius i vårt
land kommer väl alltid att bli höljt i dunkel,
men det torde ha varit någon lärjunge till
humanisterna på 1500-talet. Ett tidigt
omnämnande av Horatius, kanske det äldsta,
finnes i en förteckning över Erik XIV:s
bibliotek från 1568, där Horatius är
upptagen jämte andra romerska skalder.
Från och med 1600-talet är Horatius
säkerligen den av de stora romerska skalderna som
blivit mest läst och haft det största litterära
inflytandet i vårt land. En mätare på
Hora-tiusintresset i Sverige är i viss mån S. E.
Melanders år 1918 utgivna arbete »Horatius i
svenska översättningar, imitationer och
efterbildningar». Det upptar två fullständiga
metriska översättningar av Horatius’ verk samt
en prosaisk. Av odena ensamt finnas fem
metriska och fem för den studerande ungdomen
avsedda prosaiska översättningar. Jämför
man med förhållandena på kontinenten, är
det ju ej mycket. Eduard Stemplingers
arbete »Das Fortleben der horazischen Lyrik
seit der Renaissance» (1906) uppger, att det
finns omkring 70 tyska, 100 franska, 90
engelska och 48 italienska översättningar av
Horatius’ odén, siffror, som förefalla oss i
vårt lilla land otroligt höga. Av enskilda odén
finnas mellan 450 och 500 tryckta svenska
översättningar. Av dem komma omkring 125
på 1700-talet, omkring 225 på 1800-talet och
åtskilligt över 100 på 1900-talet. Översättarna,
vilkas antal överskrider 1 oo-talet, äro av
olika yrken och stånd. Bland dem finnas
präster och professorer, militärer och
statsmän, läkare och jurister, en lång rad av
Svenska akademiens ledamöter och en monark,
Oscar II.
De sista Horatiusöversättningarna äro de,
som under jubileumsåret (1935) gjorts av
Ivar Harrie.1 Den äldsta tryckta översätt-
1 Våren 1936 har Gunnar Edman publicerat ett
nar översättningar av Horatius i Göteborgs
Handels-or.h Sjöfartstidning.
ningen är verkställd av prästen och
astronomen Sigfrid Aron Forsius och meddelad
1608 i hans skrift »En liten undervisning om
the selsamme himmelens impressioner.» Det
är en översättning på rimmad sapfisk vers
av två strofer av odet Till Licinius (II, 10),
ett ode som senare lockat inte mindre än 20
olika översättare. Översättningen är litet
barnsligt otymplig men inte oäven. Första
strofen lyder:
Höge granar bukta för alla väder,
Höge berg ljungelden av himbla sveder,
Höge tornar svårliga pläga falla
I dagar alla.
Först 150 år senare kommer nästa tryckta
Horatiusöversättning. 1754 publicerades
nämligen översättningar av od. I, 5 (Till Pyrrha)
och 11,3 (Till Dellius) i Tankebyggareordens
publikation Våra försök. Givetvis ha under
denna långa tidrymd åtskilliga
översättningar kommit till, som blivit förstörda eller
någon gång bevarats i arkivens gömmor.
1899 publicerades t. ex. två översättningar,
som verkställts redan i början av 1700-talet
av en svensk officer, sannolikt Joachim von
Duben, som befann sig som krigsfånge i
Moskva och i Horatius’ skrifter sökt
förströelse och tröst. Den bortsett från Forsius’
nyss nämnda tolkning totala avsaknaden av
tryckta Horatiusöversättningar före 1754
beror säkert på att det först på 1750-talet
tack vare de vittra samfunden blev lättare
för en författare att få se sina alster i tryck.
Översättningarna under 1700-talet äro ej
översättningar i vår tids mening utan
parafraser. Man använde ej originalets meter utan
moderna rimmade versmått, i regeln
fyr-fotad jamb eller fyrfotad troké. Man anpassade
också innehållet efter sin egen tid,
moderniserade de antika namnen och förenklade den
mytologiska apparaten. Man ville vid
läsningen slippa anlita handböcker i romerska
antikviteter. Det gällde för den moderne över-
Föredrag i Istituto di Studi Romani i Rom den 26 mars 1935. Här något utvidgat.
32—Ord och Bild, 46:e årg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
