Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Runebergs utseende och uppträdande. Av Yrjö Hirn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Runebergs utseende och uppträdande
själsliga och kroppsliga signalement
överens med några av berättelserna om
Runeberg själv, att man frestas tro att skalden i
dikten gett oss en trogen avspegling av
sitt eget väsen, och att hans poesi sålunda
kunde tjäna som ett slags ersättning för
det felande ungdomsporträttet. Men jag
vill skynda mig att framhålla att man med
ett dylikt antagande gjorde sig skyldig till
ett av dessa misstag, för vilka man städse
är utsatt, om man förväxlar det dr. Olle
Holmberg betecknat som
fiktionskaraktären med vederbörande författares
civilpersonlighet.
Det låter sig naturligtvis icke förneka att
man om en given författare kan lära sig
mycket genom att granska de
karaktärstyper han med förkärlek har framställt i
sin diktning. När Runeberg med en så
uppenbart personlig inlevelse har skildrat
glada, obesvärade, av mod och hälsa
strålande ynglingar och unga män, så betyder
det icke blott att detta slags människor
varit honom sympatiska, utan det övertygar
oss även om att han i sitt eget väsen hade
erfarit den ungdomliga livsförnimmelsen i
hela dess fullhet och med allt dess nästan
utmanande frihetsmedvetande. Men det
gives ingen grund för antagandet att den
överströmmande vitaliteten representerade
ett varaktigt själsläge i hans alldagliga
tillvaro. Det fanns nog icke mycket
jublande övermod hos den bröstsjuke, osäkre,
av samvetsförebråelser slitne man, som
under vintern 1827—28 i religiösa dikter
gav uttryck åt sin förtvivlan och sitt
skuldmedvetande. Och om det framhålles, så som
det onekligen med rätta kan framhållas,
att Runeberg under detta år befann sig
i en krisperiod, och att hans syn på tillvaron
blev trygg och harmonisk, efter det han
trolovat sig med Fredrika Tengström, så
har man därmed dock icke vunnit rätt att
förbise de mörka skuggor, som för en tid
hade lägrat sig över hans ungdom. Och man
får framför allt icke förbise det faktum
Oljemålning av C. P. Mazer. 1837.
att han redan tidigare, långt innan hans
sjuka bröst hade riktat hans tankar mot
döden, och förr än några zigzagerande
förälskelser invecklat honom i etiska
konflikter, hade genomgått en beklämmande
erfarenhet, som måste ha lämnat spår i
hans lynne, hans livsuppfattning och, med
ali sannolikhet, i hans sätt att uppträda.
Under de känsliga uppväxtåren hade han
ju råkats av samma öde som — för att
nämna blott tvenne av hans stora
medbröder — hade träffat den unge William
Shakespeare och den unge Henrik Ibsen:
ödet att från den gynnsamma ställningen
som barn i ett »behållet» hem förflyttas
till de fattigas och hj älpbehövandes
livsvillkor.
För att intet missförstånd må uppstå,
bör det framhållas att fattigdomen, och
t. o. m. den sociala deklasseringen, för
Runeberg antagligen var mindre tung att
bära än för de flesta unga män i hans
belägenhet. Av allt att döma var han
från begynnelsen demokratisk till sin
läggning, och demokratiska voro även
livsformerna i de små samhällen, där han
531
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
