- Project Runeberg -  Ord och Bild / Fyrtiosjätte årgången. 1937 /
540

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Runebergs utseende och uppträdande. Av Yrjö Hirn

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Y r j ö

Hirn

man hos honom framhållit några drag av
påstådd »vekhet» eller »sentimentalitet».
Till avvärjande av denna falska
uppfattning ville hon — så skrev hon i sina
anteckningar — kunna återgiva hans bild, sådan
han såg ut en kväll, då man trodde att
några tjuvar huserade på vinden, och då
husfadern, beväpnad med en jaktkniv,
skyndade uppför trappan. Han var, säger
hon, »högrest, kraftig och smärt, med
handen knuten kring knivens skaft, huvudet
litet bakåtlutat, och en vredens blixt
tronande på pannan».

Fru Runeberg döljer ingalunda, att
vreden som gjorde hennes man så skön, i
hemlivet kunde yttra sig på ett sätt som
hos henne väckte lika mycket bävan som
beundran. Topelius talar om den häftighet
Runeberg ännu under Helsingforsåren icke
helt hade lyckats övervinna. Och under den
första tiden av Borgåvistelsen invecklades
han av sitt eldiga lynne i konflikter med
några ledamöter i domkapitlet, vilka icke
alltid torde ha sett någon upphöjd skönhet
i hans vredesutbrott. Med tilltagande ålder
blev emellertid hans väsen mer behärskat,
och det är godheten och välviljan
Strömborg i främsta rummet prisar hos sin
mästare. Men detta oaktat finner man varken
hos de Biografiska anteckningarnas
författare eller hos samtida minnestecknare
något sådant tal om »beskedlighet», som
skaldens änka varit så angelägen om att
tillbakavisa. Och med avseende å
lynnesläggningens avspegling i den kroppsliga
apparitionen, vilken här är det enda vi ha
att uppmärksamma, samstämma de flesta
av vittnena i ett framhållande av det starka,
i ordets stränga mening manliga och
imponerande i Runebergs uppträdande.

När Topelius sade att sonen Lorenzo
hade mest av faderns yttre, så tänkte han
väl icke minst på den raka hållning som var
utmärkande för den gamle
provincialläkare man ännu för några år sedan kunde
möta på gatorna i Helsingfors. Det är även

påfallande att beundrarna i sina
skildringar framför allt betonat det ståtliga
intryck de mottagit av skalden. När biskop
C. H. Alopaeus år 1877 författade sin av
tillgivenhet och tacksamhet genomandade
uppsats om Johan Ludvig Runeberg som
pedagog återkallade han i inledningen
minnet av sitt tidigaste möte med skalden,
då han som gosse öppnat en grind för
honom på landsvägen utanför Borgå och såg
honom »sittande högrest med bössan i
handen invid sin körsven för tillfället». När en
annan f. d. elev, Adolf Erik Nordenskiöld,
i sin självbiografi omtalade Runeberg,
karakteriserade han honom som en
»bredaxlad, storväxt man, oftast klädd i en ända
upp tillknäppt prästrock, som dock gav
åt honom snarare ett militäriskt än ett
prästerligt utseende». Gustaf Brandt, en
jaktkamrat som i den illustrerade
almanackan Ilmarinen för 1884 publicerat Några
minnen om J. L. Runeberg säger att han
hade »en rak hållning och högt buret huvud,
ungefär som en militär, av den käcka,
frimodiga, gamla sorten». En bland
lärar-kamraterna, konrektor Moritz Hornborg,
presenterade honom i en skämtdikt
(publicerad av Petrus Nordmann i Förhandlingar
och Uppsatser 23) som »mannen med
högvälvda pannan, resliga växten och rösten
så barsk». Alexandra Edelfelt beundrade
enligt hennes dotters berättelse Runeberg
för hans »raka hållning, hans underbara
förmåga att lyfta alla upp till sin egen höjd,
att behärska ett sällskap utan att någon
kände sig förkrossad av hans storhet».
Och Fredrik Berndtson, som år 1875 i
kalendern Svea beskrev ett trettio år
tidigare företaget besök hos Runeberg, har i
sin berättelse framhävt samma drag som
alla de tidigare anförda skildrarna:
»Gestalten reslig och imponerande, med det
karaktärsfasta huvudet uppburet av
stadigt rundade skuldror, ingav en obeskrivlig
känsla av lugn och tillförsikt.»

Förutom resligheten ha några av Rune-

540

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed May 8 14:59:34 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1937/0592.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free