Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Parisutställningen som kultursymbol. Av Axel L. Romdahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Axel L. Romdahl
ginalitet. Åtskilligt är flyktigt roande, ett
och annat verkligen vackert, det mesta
förvånansvärt likgiltigt.
Går man in i paviljongerna, blir intrycket
rikt och omväxlande, men blott sällan
fängslande så att man lägger det på minnet.
Varje nation gör så gott den kan, visar
vad den har och är och vill vara.
Fransmännen ha fördelen att kunna presentera
sin kulturståndpunkt i en hel rad
paviljonger med specialiteter av skilda slag,
keramik, guldsmide, moder o. s. v.
Modernas palats med luxuös konfektion och med
bländande prakt för de allra rikaste
förfelar ej att göra intryck. Pälsverken torde
förfölja mången dam i hennes drömmar. De
ansiktslösa dockorna i deras dramatiska
poser och de raffinerat monterade
strumporna och dessouserna äga en surrealistisk
uttrycksstyrka. Här känner man något
av det undermedvetna i tidstillvaron. Ja,
det är sannerligen intet skämt, intet att
skratta åt.
Allt upptänkligt finnes här att se, allt
visa nationerna varandra — bara icke
tänderna, redskapen, som de var och en på
sitt håll göra i ordning för att fördärva
varandra: kanoner, tanks, krigsflygplan,
u-båtar — äro icke utställda. Men alla
veta att de finnas, alla ha en känsla av
detta »Skeleton in the house». Det faktum
att kriget är så omsorgsfullt dolt och
un-danstoppat har också sin skrämmande
symbolik. I dag förbrödring, i morgon —- om
det vill sig illa — förbistring, vanvett och
en ofärd utan mått.
Men var finnes då det stora, värdefulla
och upplyftande vid denna
jätteuppvisning av år 1937 års mänsklighet ? Det finnes
där, men det ligger ej vid de stora
massornas allfarväg. I ett av de halvfärdiga
Troca-déropalatsen stöter man på den ypperliga
utställning som den franska offentliga
kulturminnesvården anordnat och som tillåter
den besökande att följa det samvetsgranna
återställandet av krigshärjade eller van-
vårdade monument, katedraler, slott och
borgar, ett ömsint och ödmjukt arbete
på »att bygga upp ej riva neder».
För att från utställningen ta sig fram till
det nybyggda stora konstpalatset vid
Avenue Tokio fordras spårsinne och
tålamod. Men dessa egenskaper få sin rikliga
belöning när man omsider, utefter plank
och genom mörka gångar, letat sig fram
till de salar som rymma de franska
mästerverken från det senaste årtusendet. I de
stilla salarna där aldrig någon trängsel
råder — lika litet som i den ypperliga
utställningen av »Les maltres de r Art
indé-pendant» i Petit Palais -—- har en elit av
fransk konstkultur stämt möte, romanskt
och gotiskt, renässans och
1600-tals-klassi-citet, rococo och romantik. »A toutes les
gloires de la France», inskriften från
Ver-saillesmuseets fronton, vore på sin plats
över utställningsentrén.
Men ännu väntar oss det skönaste och
största, det som mer än allt annat borde
göra Paris till en kulturell vallfartsort
detta år.
Grand Palais har till det inre blivit
ombyggt i en sober och värdig nutidsstil för
att tjäna som omramning åt en stor
internationell utställning som vill ge besked
om naturforskningens och
läkarvetenskapens strider och segrar i vår tid och i det
näraliggande förgångna. Det var
mottagning för en filosofkongress i Palais des
Découvertes. Till vardags tankfulla herrar
från alla världens hörn gingo omkring
med händerna på ryggen och sågo ännu
tankfullare ut än vanligt inför alla de under
och gåtor som utbredde sig för deras ögon
och av vilka flertalet av filosoferna endast
kunde förstå eller kanske snarare ana en
ringa bråkdel. Utställningen var ordnad
efter stora och generösa grundlinjer — här
var ej fråga om nation eller ras, allt och
alla gingo upp i den högre enheten, ett
allmänneligt och heligt forskningens
samfund. Skönhetssinnet hade ej förts åt sidan
548
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
