Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svenska romaner och noveller. Av Ivar Harrie. II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svenska romaner och noveller
i sikte, med skärpa och stringens som vanligt,
en helt privat konflikt: en trevlig och duktig
handelsman, god säljare men med lös hand
om pengar, tvingas eller förledes till att
kombinera sin äktenskapsfråga med problemet att
skaffa rörelsen friskt kapital. Kombinationen
lyckas -— men den hustru han får med
kapitalet, älskar honom och tror sig älskad, och
hon är en viljestark människa, besatt av
ägo-rättskänsla. Det går, tills den kvinna åter
kommer i räckhåll, som han kunnat och velat
förenas med i ömsesidig glädje. I en impuls
av hämndlust, som hans svek satt i kroppen
på henne, tar hon honom från hustrun och
behåller honom, men i smyg. Och han blir
inte kvitt det skeva och skumma dubbellivet;
ty hustrun släpper honom inte — hon är
dessutom svår att undvara som kompanjon ■—
och hon sätter in hela sin styrka på att hålla
skenet uppe: idyllen blir räddad, fastän dyrt,
för priset av tre människoliv. Och hustrun
sätter märken även i sina barns liv med den
uppgift hon ger dem i arv -—• så eftertryckligt,
att kanske också de bli stängda från frihet
och lycka. ■—• Oberoende av Anna Björkman
har Gertrud Lilja lagt in en
äktenskapshistoria med liknande uppränning i sin
samtidiga roman »Kvinnorna i släkten». Men här,
i patriarkaliska bondekretsar i Småland för
flera årtionden sen, är det föräldrarna som
göra upp äktenskapskalkylen. Och det visar
sig att de räknat fel. Läsarsläkten som
nämndemans Johan blev ingift i hade inte de medel
som ställts i utsikt att trygga hans oberoende
på en ägandes gård. Och den blint och segt
hängivna hustrun har under falsk disciplin
fått sin mänsklighet så snedvuxen och sin
känslas utförsgåvor så illa hämmade, att hon
stänger om sig var gång Johan står öppen,
stöter bort honom var gång han kunnat och
önskat dras till henne. Han känner sig fångad
och bevakad, blir vild, förfaller och rymmer
från alltihop, sedan odräglighetsgränsen
överskridits. Hustrun blir kvar, än oåtkomligare
barrikaderad bakom sina hämningar och med
än oresonligare ängslighet för sin ende son.
Ola är av Johans sort, god men tål inte
kap-son. När modern hindrar hans kärlek, i Guds
namn och Mammons på en gång och med
gammal svartsjuka hetsande ur det
undermedvetna, blir han självspilling. Detta är
emellertid endast ett av motiven i Gertrud
Liljas rika och mogna bok. Hon följer lika
noggrant och klarsynt Johans två systrar
genom livet. Hanna tvingas att sublimera sitt
Gertrud Lilja.
kärleksbehov till mild och självförgäten
fromhet och blir ett helgon. Den som tog mannen
från henne, var systern Charlotta —- men det
visste ingen av de två om, de blevo bara
naturligt och omotståndligt ett par genom
spänning och fara och fest, ty de voro av det
livsdugliga slaget, som både orkar med att
förenas under besvärligheter och sedan att hålla
ihop. Deras livsformel blir, att de hade det
inte lätt men bra: de arbetade och hade roligt
och både butiken och barnskaran trivdes, tills
döden kom, med en lömsk och snabb kupp
till den driftige handelsmannen, steg för steg
och med plågor till det mest älskade barnet.
Förf. har inte motstått frestelsen att fylla på
berättelsen alltför frikostigt med egna
barndomsminnen; och kapitlen om Charlottas
sjuke son, som även han blir ett helgon, slå
ibland en aning över i en Rührseligkeit, som
är främmande för Gertrud Liljas äkta
temperament. Annars visar just Charlottas
historia denna berätterskas karakteristiska,
mycket pålitliga konst att låta livets tragik
balanseras av vad som stundom är idyll ■—
bäggedera uppfattade med sobert
verklighetssinne, utan klemighet. Likväl är det i två
episoder inom den tragiska händelseserien,
som spänningen mellan de båda livselementen
finner intensivast uttryck — intensivare
kanske än någonsin förr hos Gertrud Lilja. Där
573
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
