Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Tolfte häftet
- Ny lyrik. Av Nils Svanberg. II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nils Svanberg
Berit Spong.
I hem och familj har jag ej min rot;
jag är på vandrande fot.
På framgångens höjd, i ångestens dal
en källa rinner så sval.
Och vore det ej för den källans skull,
så låge mitt hjärta i mull.
*
Hösten har bjudit många andra intressanta
diktsamlingar. Just för att göra dessas
egenart rättvisa sparas en utförligare kritik till
längre fram. Einar Malm har med sin bok »Än
flyga svanarna» bekräftat, att naturbilden är
hans egentliga område. Där härskar han
suveränt. Karl Ragnar Gierow har högst
väsentligt vidgat sin lyriska motivkrets. I en
egendomligt hetsad, ofta söndersliten ton besjunger
han undergångens och trötthetens motiv.
Naturvetenskapligt färgade mytdikter inrama
detta modärna speculum vitæ humanæ.
Verkligt djup och originell versmusik når han
åtminstone i två dikter: »Natten sjunger»
och »Halvkväden visa». ■— K.-G. Hildebrands
»Vårdagjämning» har sitt stora intresse som
bevis på en ambitiös och uppslagsrik ung
diktares utveckling. Välgörande mognad och
omedelbarhet visar Olof Lagercrantz’ nya
dikter »Den enda sommaren». Hans erotiska
poesi har en gripande egenton, på en gång
ungdomligt livsbetagen och allvarstyngd.
*
Vid Berit Spongs nya dikter vill jag redan
här uppehålla mig något längre. Hon
företräder ett temperament alldeles för sig i vår
tids dikt: borgerligt behärskat, värdigt och
pliktmedvetet. Värdigheten utesluter långt
ifrån grace. Bakom behärskningen döljes ett
poetlynne så oroligt och sensibelt som något.
Berit Spong talar i sirliga symboler. Detta
är inget fel när symbolerna äro sinnrika och
slående, som de oftast äro. Och de ingå alltid
i en personlig, ärligt självständig stil. Själva
inklädnaden i symbolik blir ett personligt
stildrag, ett uttryck för den kvinnliga
blygsamhet som även den (och inte minst den)
kan vara en inspirationskälla. »Nattregn»
heter en av dessa symboldikter. Berit Spong
har en enastående och viktig mission som
tolk av verkligt kvinnliga stämningar och
motiv.
Till myllan som gömde
på frö och lök,
kom det ett nattregn
på kärt besök.
Det strök med fingrar
längs trädens arm
och kysste de runda
rabatternas barm.
Min trädgård låg vaken,
stum och förtjust,
och vi bytte en hälsning
när det blev ljust.
I natt har regnet
en annan ton.
Nu slår det mot gatan,
torget och bron.
Det flämtar och dånar
från skalet av sten,
och jag vaknar och gråter
i natten sen.
Tyst möter regnet
en jord som är bar.
Men allt, som är stenlagt,
ger svar — ger svar!
Det är en alldeles säregen, kvinnlig
naturinlevelse i raderna om trädgården som tar
mot regnet »stum och förtjust». Men med
slutpoängen får dikten därtill allmänmänskligt
djup. Plågan har sitt skri, och hälsan tiger
still — tanken är i sig gammal, den poetiska
gestalten ny och frisk.
Bokens knippe av barndikter räcka gott
till för att ge den en honnörsplats i
skaldinnans produktion och i vår nyare lyrik. De äro
personliga utan koketteri, ömma utan
sentimentalitet. De äro, med ett ofta missbrukat
ord, förtjusande. Man kan inte förebrå Berit
Spong att för sin privata lilla värld ha
försummat det allmänmänskliga. Hon ärpåhittig,
656
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Wed May 8 14:59:34 2024
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1937/0716.html
