Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Papyrusfynden och den grekiska litteraturhistorien. Av Gudmund Björck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gudmund Björck
Papyrusrulle innan den öppnats.
förhoppningar, som åtminstone icke helt
svikits; både Alkaios och Sappho äro
företrädda, tyvärr dock på mycket illa
söndertrasade papyrer. De nya Sappho-fragmenten
ge viktiga litteraturhistoriska upplysningar,
men någon fullständig dikt har till dato icke
trätt i ljuset och knappast heller något, som
i poetisk storhet vore fullt jämbördigt med
bönen till Aphrodite och »Gudars like syns
mig den mannen vara», de båda
mästerverken, som ett par lyckliga antika citat
räddat åt oss. Dock finns det härliga strofer
även i de nyfunna resterna, t. ex. de, där
skaldinnan talar med sin unga elev Atthis
om hennes bästa vän Arignota, som genom
ett förnämt gifte ryckts från kamratkretsen
bort till Sardes; hennes hemlängtan smälter
i Sapphos skildring samman med
naturstämningen, som i sin tur växer fram ur en poetisk
bild: »Bland de lydiska kvinnorna framstrålar
Arignota så, som den rosenfingrade månen
överglänser alla stjärnorna och gjuter sitt
sken över havets salta vidd och över de
blomsterrika fälten. Daggen har fallit, och rosor
och klöver stå i blom. Hennes längtan söker
oss fjärran ifrån, hon minns den älskliga
Atthis, och hjärtat dignar av sorg.»1
En annan skaldinna har först genom ett
papyrusfynd blivit en gripbar storhet för oss,
Korinna, Pindaros’ samtida och liksom han
från Boiotien. Hon har ingenting av sin
landsmans sublima aspirationer och heller
intet av Sapphos centrallyriska glöd, men de
få stroferna äro icke desto mindre ett viktigt
förvärv. Sina ämnen tar hon från
hembygdens gudasägner, och de berättas i stiliserad
form men med trohjärtad innerlighet som på
en arkaisk relief. Flodguden Äsopos hade nio
döttrar, förtäljer sålunda sagan, men en dag
fann han sitt hus tomt och öde; flickorna
1 Den här avbildade Sapphopapyren innehåller
en åkallan av Nereiderna, med bön om lycka och
bättring för Sapphos äventyrlige broder Charaxos.
förblevo borta, och i sin förtvivlan vände
han sig då till ett orakel och fick till svar
(här blir Korinna-papyren läslig):
’Tre av döttrarna dina hos
fader Zeus, världskonungen bo.
Tre Poseidon, böljornas drott,
äktat har, och tvenne därtill
äro brudar åt Phoibos.
Hermes, Maias liärlige son,
tog den sista. Ty Eros dem
drev och Kypris att lönligen
vandra till din gård och åt sig
röva flickorna nio.
Men gudomliga hjältars släkt
skola dessa föda en gång.
Ätterika skola de bli,
aldrig åldras. Detta har jag
sport från trefotsoraklet. . .’
Så den helige siarn kvad.
Men Äsopos med hjärtlig fröjd
fattade då hans högra hand,
och ur ögonen gråten brast,
när han svarte och sade: . . .
Ännu en samtida, Bakchylides, Pindaros’
medtävlare som kördiktare, kan numera tack
vare ett präktigt papyrusfynd studeras i en
hel rad kompletta poem. Vi lära känna en
driven artist med smakfull och lättflytande
poetisk stil. Men någon skam är det icke
för eftervärlden att ha föredragit Pindaros.
— Utförligare behandlingar av lyrikerna
finner man bl. a. i Zilliacus’ »Grekisk lyrik»,
Frederik Poulsens »Fra Europas Foraar» och
Theanders »Grekisk lyrik från stenar och
papyri».
Om vi därnäst undersöka, hur
papyrusmaterialet förhåller sig till den athenska
dramatiska litteraturen, så befinnes triaden
Aischylos, Sophokles, Euripides redan ha
undanträngt alla andra sorgespelsdiktare.
Först i sen tid skedde däremot det urval
bland deras dramer, som lett till, att endast
ett fåtal räddats av våra medeltida hand-
30
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
