Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Vägen till Ishavet. Av Ragnar Numelin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ragnar N u m ei i n
Gränsen mot Ryssland i Vaitolahti på Fiskarhalvön.
når upp till vikten av en ung tjur.»
Insjöarna äro också fiskrika.
Invånarantalet är ännu i Petsamo ganska
blygsamt, något över 3 200 personer, därav
lappar (vanliga lappar och skoltlappar) ett
par hundra. Ishavsfinlands huvudort är
Petsamo by, med telefon-telegrafstation,
läkare, apotek, bankkontor. Och nära intill
ligger, som en egendomlig historisk kuriositet,
ett gammalt grekiskt ortodoxt kloster från
1500-talet.
Lapplandsresandet kom liksom på moder,
fick fart efter kriget. Mången, som i Topelius’
Boken om vårt land eller Selma Lagerlöfs
Nils Holgersons resa läst om Lapplands ljusa
nätter, brusande älvar och mäktiga fjäll hade
väl redan tidigare gripits av denna sugande
längtan mot norr, men Lapplandsfärderna
voro tidigare icke så lätt realiserbara. De
krävde framför allt tid. Efter kriget blev det
annorlunda. Och det gick väl med mången
så att han eller hon från ett kort besök
häruppe greps av denna dragning mot norr,
som för dem, som en längre tid vistats ovan
polcirkeln blir en psykisk realitetsfaktor, som
icke är att leka med, man må sedan kalla
den »bergtagenhet», »mai de montagne» eller
»rabies alpina». Rätt få ha väl egentligen
sökt göra klart för sig vari den består. Även
de mest entusiastiska jägare och fiskare
vittna om att det icke endast är den stora
viltrikedomen, som lockar, utan i lika hög
grad den orörda naturen med sin
oändlig-hetsstämning över sig. Ligger i denna lockelse
kanske även en dunkel känsloerinring av
barndomens hemlighetsfulla sagoland? Det
sublima i konsten liksom i naturen är ju
ett intryck, sammansatt av ett visst mått
skräck i förening med ett visst mått
tjusning.
Det bländande sommarljuset, men kanske
även vintermörkret med sitt norrsken och
med den spänning som är knuten vid solens
återkomst gömmer sin säregna tjusning.
Otvivelaktigt ingår som ett viktigt moment
i finsk och svensk naturkänsla något som vi
kunde kalla klimatpatriotism: »Vi älska våra
strömmars brus . . . vår stjärnenatt, vårt
sommarljus!))
Tiden under de ljusa lapska
sommarnätterna hade väl behov av de gyllene strängar,
som Lope de Vega talar om, för att binda
tidens marsch.
Lapplandsvägen utgår från Rovaniemi,
Lapplands huvudstad, medelpunkten för
skogsindustrien och pälshandeln i norr, en
38
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
