Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Vägen till Ishavet. Av Ragnar Numelin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ragnar N u m ei i n
Skoltlap-pkvinnor.
gränslöst ödsligt. Nya och större fjäll dyka
upp. Vid foten av ett av dessa ligger Vuotso
by, den sydligaste lapska byn, där folket
ännu går klätt i sina lapska dräkter.
Sanden på landsvägen får plötsligt en gul
karaktär vid Laanila, det gamla
guldgrävar-stället, om vilket ännu några öde
guld-grävarstugor erinra. Härifrån stiger
landsvägen nu upp över Saariselkä fjäll; den är
byggd efter de modärnaste principer, en
verklig serpentinväg med utsatta märken —
för snöyrans skull. En praktfull, tio-mila
rundsyn, från denna vida tundra, där blott
dvärgbjörk, dvärglummer och några granna
fjällörter trivas. Högst uppe ligger snön
kvar ännu på högsommaren. Det är många
mäktiga Lapplandsälvar, som födas häruppe;
en tillfällig lutning i marken och en del
bäckar styra kosan norrut, andra ned mot
det österbottniska slättlandet. Så börjar vägen
leda nedåt igen. Det går i milslånga behagliga
sluttningar ned mot Ivalojoki, där en god
turiststation finnes. Från Ivalo tar för övrigt
en särdeles vacker väg av västerut till Enare
kyrkby, en väg från vilken man har en god
utsikt över den vida och skärgårdsrika Enare
sjö, mer än tio mil lång och, såsom Topelius
låter Enare-näcken svara lappgubben, »jag
är så djup, som jag är lång». Huvudvägen
leder österut till Virtaniemi turiststation,
därifrån Patsjoki rinner ut ur Enaren och där
engelska turister på Virtaniemi turiststation
påstå sig få de största laxarna. Nu följer
landsvägen Pasvikälven nästan i hela dess
lopp, en älv med fors på fors mellan kortare
sjöar av lugn vatten. Vildmarksstämningen
ökar mer och mer. Pasvikälv bildar gränsen
mellan Finland och Norge. I synnerhet vid
Vaggetemjaur står en ståtlig fjällkedja med
tre stora kalfjäll på finska sidan, på en ö i
sjön ha skoltlapparna — denna egendomliga
halvt finska, halvt ryska folktyp — sina
sommarstugor. Förbi väldiga forsar och fall går
landsvägen vidare till Salmijärvi, varifrån
man per färja kan komma över till norska
sidan, där landsvägen fortsätter till
Kirke-nes, gruvstaden vid Ishavskusten och
ändstationen för de norska kustbåtarna. En
östligare väg fortsätter ännu via Töllevijärvi,
en Vierwaldstättersjö i smått, och över
fjällen till det egentliga Petsamo och dess
isfria fjord, isfri tack vare Golfströmmens
mildrande klimat.
Både här och i Kolttaköngäs vid
Pasvik-älvens utlopp i Ishavet har Turistföreningen
några goda hotell, öppna året om. I
Kolttaköngäs ligger en stor skoltlappsby och i
Petsamo ett grekiskt-katolskt kloster.
40
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
