Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - »Ädela ros och förgyllande skrin». Av O. Källström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
O. Källström
såg emellertid inte på denna bildkrets med
samma förutsättningar. Trots teologernas
försök att hålla det hela på ett andligt
plan blev det i realiteten så, att gemene
man omtolkade, vad han såg och lärde, i
enlighet med sin mänskliga, normalt
sinnliga föreställningsvärld. I denna populära
van- eller omtolkning av växt- och
skrinsymboliken kring Maria kunna vi se en
antydan — bland många — om, hur
allmogen med hjälp av sagor och hedniska
traditioner pådiktar madonnan egenskaper,
som från början varit henne främmande.
Jungfru Maria, liksom det eller de på en
ort populära helgonen, troddes ju alltid
kunna genom sina förböner hjälpa i snart
sagt alla livets bekymmer. Det var därför
intet märkvärdigt, om man bad madonnan
förhjälpa till god årsväxt eller lycklig
barnsbörd. Men vissa nyligen gjorda
arkiva-liska fynd tyda på, att man här i Sverige
även har dyrkat en mera speciell
»fruktbarhetsmadonna»; till henne har offrats
förgyllda silverax liksom man offrade dem
åt Sankt Erik, enär denne övertagit
hedna-guden Frös funktion som
fruktbarhets-befrämjare. Ett exempel bland många på,
hur ord och bild få makt över tanken i
stället för att vara dess lydiga
uttrycksmedel, och en omvälvning icke olik den,
då du ädela ros och förgyllande skrin från
att ha varit riktade i hängiven dyrkan till
en medeltida madonna bli fästmannens
smeknamn åt en kulla i Dalarna.
Slutligen skulle författaren till dessa
rader vilja nämna, att även om här tagits
sikte på blott ett par stycken av de
tusentals epitet, vilka i ännu flera tusentals
variationer formats till jungfru Marias ära,
så är ämnet ändå alldeles för rikt för att
helt oskadat kunna behandlas i en
tidskriftsuppsats. Genom stoffets sammanpressning
kunna detaljer uppfattas felaktigt eller
karakteristiker ge ett missvisande
allmänintryck, vilket kanske inte kunnat undvikas.
Den intresserade bedes själv kontrollera,
inte var som helst i Marialitteraturen ty
den omfattar tusentals volymer, men
förslagsvis i Yrjö Hirns fängslande arbete
»Det heliga skrinet», vars senare del helt
är ägnad Mariakulten, och i Stephan Beissels
»Geschichte der Verehrung Marias in
Deutschland während des Mittelalters». Den
som med ett par ögonkast vill skapa sig
ett intryck av den enorma poetiska
massproduktionen av Maria-epitet fram till
medeltidens slut, kommer mycket snart att i
Anselm Salzers »Sinnbilder und Beiworte
Mariens in der deutschen Literatur und
la-teinischen Hymnenpoesie des Mittelalters»
erfara bestående mättnad.
146
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
