Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Raser och raskonst. Av Rolf Nordenstreng
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rolf Nordenstreng
»Dub o a», danserska av
Sarastammen.
inte förstå varandras språk och tolken är
svag i ettdera eller båda. Det är heller inte
alltid så lätt att över huvud få tag i någon
villig modell: många folk äro rädda för att
låta avbilda sig, de tro sig därmed komma i
bildägarens våld och mista något av sin
personlighet, ja sitt liv. Men hur det nu är,
brukar hyggligt folk kunna samsas, och
Malvina Hoffman räknade med rätta på att
de s. k. vildarna voro hyggligt folk. Själv
uppträdde hon inte med de vitas vanliga
högfärd, övermod och pockande
oförskämdhet mot de färgade, utan enkelt, naturligt,
vänligt och hövligt. Och det uppskattades
både av dajakiska huvudjägare,
semang-dvärgar och sakai-halvdvärgar på Malakka
såväl som av mer eller mindre
människoätande folkslag i Melanesien och Afrika. Alla
uppförde de sig oklanderligt mot henne, och
mer än en av dessa modeller lade i dagen ett
intelligent intresse för både hennes konst
och i synnerhet gipsavgjutningens teknik.
Var och en som har sysslat med raser vet
att mycket av det för dem utmärkande
kommer till synes i hållning, gång och
muskelspel över huvud, ansiktets inte minst. Det är
därför så ofantligt värdefullt, att Malvina
Hoffmans figurer äro tagna på kornet just i
detta avseende. Hur talande är inte t. ex.
skulpturen av mannen från de melanesiska
Salomonsöarna, där han med händer och
fötter klamrar sig fast vid en palmstam!
Särskilt fötterna på denne starke och vige
klättrare äro värda att titta på, med sina
långa, kraftiga tår och högvälvda vrister. Så
samvetsgrann var konstnärinnan, att när hon
på ort och ställe endast hann göra
människofiguren färdig och bara skizzera palmstammen,
skaffade hon sig sedan i Singapore ett stycke
av just samma palmsort, så hon i lugn och ro
kunde modellera trädet färdigt. Så skall det
gå till — var så goda och fnys hånfullt, herrar
och damer konstförståndiga! — Inte mindre
svällande av muskelkraft och full av
karaktär är den monumentalt ståtlige
masai-kri-garen från Östafrika med det långbladiga
spjutet och den ovala skölden; och fast
Svartfot-indianen ingalunda är hans jämlike
i fråga om mäktig kroppsbyggnad och
förnäm hållning, så nog är han en stolt typ, ett
ädelt skuret ansikte har han, och meningsfull
är hela hans figur, där han med fingerspråket
säger: »Jag har sett min fiende och dödat
honom». — Ett ädlare format manligt huvud
än kråkindianens (apsaroke) skall man få
leta efter i alla världsdelar — min avlidne
vän Halfdan Bryn, den norske rasforskaren,
räknade indianerna till »de inferiøre raser»;
men både Washington, Franklin och Lincoln
skulle te sig tarvliga mot denna kråka. Att
hans ansikte är präglat av ett djupt vemod
kan man inte undra på. Men örnnäsan i
vädret, kråkor, svartfötter, sioux och andra,
Er är framtiden, den vite mannen är
fysiologiskt dömd i Amerika, han tynar bort under
dess hetsande övermått av sol! Ligge ogill
på alla sina otaliga nidingsverk mot de röda!
Dock, det vore orätt att bara visa på de
skönhetsvärden Malvina Hoffman har lyckats
avvinna sådana prakttyper. T. o. m. de
afrikanska urskogsdvärgarna från Ituri och
bush-männen från Kalakari — båda kända som
nästan otroligt fula — få i hennes
framställning något av ett skimmer över sig,
ehuru hon ingalunda har mildrat något av
deras drag. Naturligtvis är det hållningen och
ansiktsuttrycket som göra det: överallt får
hon fram — jag vill inte säga det mänskliga,
ty det kan lika väl finnas hos hund, häst, ja
katt och ko, men låt oss säga det kännande
livet.
Sitt eget kön har konstnärinnan inte hel-
154
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
