Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Svenska romaner och noveller. Av Ivar Harrie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svenska romaner och noveller
kravet att åtminstone i det förflutna
återfinna de föredömen av ädel enfald och stilla
storhet som samtiden veterligt är snål med.
Denna flykt till den gamla goda tiden kan
komma att gå i riktning av B/w&ostämningar,
men oundgängligt är det inte, och sker
faktiskt inte hos Elisabeth Bergstrand-Poulsen,
— hennes drömvärld är alltför nära
förbunden dels med den kristna högmässan, dels
med sekelskiftets estetiskt inriktade humana
idealism. Ordkonsten är inte hennes egentliga
arbetsfält: hennes berättelser kunna bli vad
hon som målarinna aldrig skulle nedlåta sig
till — kolorerade planscher. Men där kan
också höras ett eko av klassisk herdedikt
och prästgårdsidyll. Och tonfallen röja alltid
stark personlig tro på en livets helg varifrån de
underjordiska makterna äro helt avsöndrade.
Någon sådan tro har inte Astrid Forsberg
med i sin rannsakan av prästgårdsliv i det
förflutna. Vad hon tar sikte på, är just
frågan om inte människans underjordiska
upplevelser äro förutsättningen för de
överjordiska. Förf. har i sin tidigare alstring icke
väjt för motiv ur de förvända drifternas
problematik (»Du är vägd på en våg» över
temat: bör ej en sadist avlivas?) och hon har
även snuddat vid frågan om ekstas och
dä-moni (»Tungor av eld»). Denna frågeställning
demonstreras i den nya boken på ett
människoöde ur herdaminnena, med journalistens
tydlighet och icke utan journalistens sinne
för sensation. Fick inte prästen Olof
Ström-nius i den herrnhutiska mystiken erfara
samma dunkla ljuvhet, som han förbannat
och fasat för när den kändes i uppväxtårens
drömupplevelser av kvinnor cch famntag?
Var det inte hans kraft att erfara och meddela
sexuell berusning, som både kom hans
församling att ryckas med i väckelsen och tvang
den adliga damen Catharina Ekelöf att följa
med honom som brud? I skogspastoratet i
Hälsingland, dit han efter detta förvisas,
blir han lycklig familjefar och duktig och
human församlingsherde, kulturbärare i en
mörk landsända — tills frestelsen som på
samma gång är hans inspiration gör sig
påmind igen: hans predikningar få betvingande
styrka av hans ångestfulla strid mot hettan
invärtes som hans svalnade hustru inte kan
dela; till sist tar den honom helt i sitt våld,
han ger sig hän åt urskillningslös erotomani,
måste lämna tjänst och familj och slutar
sitt liv som förfallen vandringsman. Folket
menade att det var trolldom som fick över-
78
K. G. 0ssiannilsson.
hand med deras präst. Det var det också,
men inte sådan Lisbets-Erske kunde föröva.
Präst och bonde stå emot varandra också i
K. G. Ossiannilssons historiska roman
från 1870-talets Skåne. Men där är prästen
långt på andra sidan alla anfäktslser nerifrån
det underjordiska — en förandligad åldring,
fin humanist och from teolog, och en vis och
god människa med kuriösa egenheter men
vaken självironi. Den som har troll att tas
med, är ett av hans församlingsbarn, den
starke och tunge, inbundne och trögt hetsige
smeden Bång. Han skildras i början lite
programmässigt som urtidsmänniska (det
antydes t. o. m. att han och hans’ gelikar
skulle vara av annan ras än
ståndspersonerna!), men sådana teser bli snart glömda
under berättelsens gång. Han har i ett anfall
av ursinne drämt till sin lärpojke med
storsläggan — vad som fick utlopp, var samlat
ressentiment: pojken, den försvunne grevens
oäkta son, var finhyllt och aristokratisk,
fast snäll och foglig. Ingen såg vad som skedde
— jo kanske en skugga skymtade förbi
dörren till smedjan — i varje fall godtas
utan vidare smedens förklaring att pojken
i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
