Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Vem är han? Marmorstudier i Neapelmuseet. Av Ivar Hjertén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
V e m är Ji a n?
Euripides.
Funnen i Herculaneum.
två särskilt intressanta. Den i
Herculane-um funna hermen är intressant redan ur
den synpunkten, att den visar skalden
väsentligt — väl ett tjugotal år — yngre
än den allmänt kända och ofta
reproducerade, typ, varav den andra här återgivna
Neapelbilden anses vara den finaste
repliken. Herculaneumhermen betecknas av
Bernoulli som »gering undsehrverwaschen»,
av museikatalogen som ett medelmåttigt
arbete. Enligt min mening med orätt.
Utförandet är flyktigt, summariskt,
impressionistiskt skulle man kunna säga.
Men det vittnar om en bestämd
konstnärlig avsikt, som är vunnen med säker
artistisk beräkning. Detta föga
uppmärksammade konstverk är helt enkelt en
psykologisk studie av ett skaldeansikte. Det sätt,
varpå skuggorna samlas i ögonvrårna under
de mäktigt framspringande ögonbågarna och
i munvinklarna under de yviga
mustascherna, i förening med det hotfullt granskande
och genomskådande uttrycket ger detta
ansikte något på en gång fascinerande och
skrämmande. Det är den demoniske dik-
Euripides.
Funnen i Rom.
tåren vår konstnär velat forma i marmorn,
Medeas, Faidras och Backanternas skald,
i full och djup skaparkraft. Det är pejlåren
på människosjälens botten, djuplodaren,
som ur dess avgrunder fiskar upp
monstruösa bläckfiskar, men också någon gång,
nästan som av misstag, en ädelt skimrande
pärla. Den enda (ifrågasatta)
Euripides-bild, med vilken man har lust att
sammanställa den, är den i Rieti funna, som nu
befinner sig i Carlsbergs Glyptotek. Men
allt i denna sistnämnda bild — även det
hårda, skumma, ondskefulla
ansiktsuttrycket — är så överdrivet och olikheterna i
övrigt så många och stora, att jag för min
del ställer mig starkt tvivlande till att
Köpenhamnsbilden är en Euripides och inte
snarare en idealbild av någon pessimistisk
filosof, Herakleitos eller själsfrände. —
Den andra här återgivna Euripidesbilden
är försedd med inskription och tycks
vara funnen i Rom. Den är den finaste, i
alla detaljer kärleksfullt arbetade repliken
av en vida spridd och ofta upprepad typ,
till vilken alla övriga åtminstone av mig
201
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
