Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - De fem unga. Av Stig Ahlgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stig A hl gr en
Gustav Sandgren.
litterära karaktären av dem alla. Deras
karriär infaller i stort sett mellan 1928,
då Lundkvist debuterade med Glöd, och
1938 då de alla nått fullt erkännande. Dessa
tio år skola i en framtida litteraturhistoria
göra anspråk på sin egen rubrik. Under
denna tid ha de fem unga varit unga. Och
endast när man är ung kan man arbeta
i grupp. Om vi bara kunde — säger en av
»de fyra fjädrarna» i Sandgrens pojkroman
med samma namn — »förena oss så att vi
stod pall för varandra och uträttade saker
gemensamt som vi inte skulle kunna
ensamt». Det gällde i det sammanhanget
»att klå bruksgänget». »Bruksgänget» i
svensk litteratur utgöres av nittitalisterna,
som gåvo hävd åt en historiserande och
stiltrogen romantik, mot vilken
funktionalismens jämnåriga ville sätta upp en annan
romantik, den som Erik Blomberg kallat
»Tidens». Var för sig hade varken Lundkvist
eller Martinson mäktat »klå bruksgänget».
De sluta sig därför samman med några
andra »grabbar» för att göra det. Med
de fem unga håller grabbhumöret sitt
intåg i svensk dikt. Och därmed en livsglädje
rakt motsatt den nietzscheanska i Vallfart
och vandringsår, långt mer obekymrad
än den hemsjuka satiren i Selambs och
därtill ångestfri. Man stod i
tacksamhetsskuld till en vulkanisk begåvning som
Lagerkvists, men man ville icke som han och
Stolpe och andra drömma om krevader och
vakna med ett skrik. Det skulle dock
hämna sig. Ty 1936—38 ha de diktare
haft mest gehör som kunnat uppehålla
förbindelsen mellan världskrigsskräcken och
de nya helveten som öppnat sig under
våra fötter. De fem unga ha icke alla kunnat
det. I en tid, då medveten mognad kräves
av varje man, kan deras ungdomlighet
verka chargerad. Det gäller inte om
Kjellgren men det gäller till exempel om
Asklund. Och om Sandgren, men han kanske
kan försvara sin attityd.
Med de fem unga träder en ny
socialgrupp in på scenen. Tidigare arbetarlyriker
som Erik Blomberg, Ljungdal och
Arvidsson hade högre akademisk examen. De voro
gärna knutna till studenttidskriften Clarté.
Problemet om kontakt med massorna var
för dem brännande men inte tragiskt, de
gingo i bräschen för de radikala frågorna
och hade i partiet uppgiften att stå för
den intellektuella schatteringen.
Gemenskapsproblemet har för dem tett sig
abstrakt. De ha givit sig åt arbetarnas sak.
De fem unga däremot ha själva varit
arbetare, gått på fabrik, haft drängsysslor
eller springjobb, stått vid kolboxarna på
våra kofferdifartyg. Det sista gäller som
bekant Martinson och Kjellgren. De ha
upptäckt språkets förtrollade värld och
att de ha haft mycket att berätta. De ha
gått arbetslösa eller börjat leva på sitt
skriveri. De äro smått spekulativa huvuden.
252
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
