Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - De fem unga. Av Stig Ahlgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stig A hl gr en
kopplat sig från det verkliga livet. Sagan
är hans sfär och även hans kamraters.
Asklund har exempelvis i denna skiss
ännu inte kommit på tanken att låta
kärleken promenera på Hornsgatan: »En gång
gick han på en bred och vit väg. Han var
nästan naken . . . En kväll dök en kvinna
upp vid hans sida och sade: Du.» Samma
patetiska, tidlösa sagognol hos Lundkvist:
»Så en kväll när jag vandrade längre bort
än vanligt fann jag en kvinna, hon bodde
i ett fattigt hus, hon gnolade och sjöng.»
Men detta är hamsuniter och lagerkvistare,
litterära dimfigurer, som ha realitet för
att de omskriva livet, icke något bestämt
liv, bara livet. De äro utan ansikten, ha
blott ett stilla blodsus i öronen. Då och då
lägga de sig parvis i gräset. Han spelar på
en flöjt eller på de nordiska primitivisternas
särskilda instrument, deras panflöjt:
rönnpipan. Hon ler förundrad, säger »du» och
föder barn. Man har inte befunnit sig i en
verklighetslösare värld sedan romantikens
dagar. En fin anmärkning av Gabriel
Seillères i en bok om Lawrence är att denne
åkallar »livet» med samma tonfall som
Lamartine och Georges Sand »Gud», för
att försvara sin intensiva sexuella isolering
gentemot samhällets krav på
sammanhang och ansvar. Livsbegreppet blir
religiöst: »lårens kolonner — de heliga
ljusen!» Varför har en samtida poet som
Gullberg spikat sin Kristusbild så högt, om inte
för att den skall synas ovanför
primitivist-lägrets totempålar?
Två kritiker av konservativ läggning,
john landquist Och olle holmberg,
göra Freud bofast i Sverige. Det är inget
tecken på antiborgerlig radikalism att
hylla det ena eller andra av wienläkarens
filosofem. En psykologisk upptäckt som
»censuren» till exempel har visat sig gå
utmärkt att använda, om man vill förstå
hur mänskan fungerar i samhället. Hon är
med hänsyn till samlivet med andra, som
292
det gestaltat sig på nutida vis, tvungen att
»förtränga» en del impulser, ibland göres
det medvetet, ibland med censuren, som
är ett slags ombud. Hos den vanetänkande
småborgaren hade under 1800-talet
censuren börjat gå reaktionens ärenden. I
andra fall fördumningens, bekvämlighetens.
Både diktare och sanningssökare måste
därför forcera den för att nå en av
fördomar ograverad verklighet. För den skull
glömde de att också censuren, en
målmedveten självbegränsning, hör till
verkligheten, om vi inte skola återgå till
djungelstadiet. Den fullkomligt hämningslösa
människan är en illusion. Men vad värre
är: den fullkomligt hämningslösa diktaren
är det icke. Eftersom censuren i
primitivisternas ögon var moraliskt förkastlig,
vågade de icke med ett reflekterande,
censurerande omdöme röra vid vad de en gång
skrivit ned. Det småles vid akademierna, i
synnerhet vid den bekanta i Lund.
»Kriti-kastrar» är i det sammanhanget ett
till-mäle som för första gången sedan Thorilds
dagar får nytt liv. Under Stolpes penna.
Kritikastrarna äro mänskor som tro på
hämningens betydelse också för en diktare.
Också han skall vara en kritikaster mot sig
själv. Martinson liknade en gång
morgonrodnaden vid ett gammalt rö. Så tycker
han inte rö är bra för att illustrera sitt
förhållande till morgonrodnaden. Stryker
han ut vad han har skrivit? Nej i stället
rycker han in både det kasserade uttrycket
och sin betänklighet i texten: »Han
behandlade morgonrodnaden som ett gammalt
rö. (Nej, i ett gammalt rö kan man blåsa,
alltså är det bättre och roligare)». — Här
ligger proceduren blottad. Censuren har
stuckit upp huvudet och sagt till Martinson:
det finns gränser även för den inspirerades
liknels,ekonst, hur skall du få någon att
tro att man kan behandla morgonrodnaden
som ett rö, du är ett geni, men geni är
något som kommer och går, jag såg att
geniet gick sin väg nyss! — Så långt cen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
