Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Ett kapitel ur »Sfinxens gåta». Av Theodor Wåhlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Theodor Wåhlin
Kristus omgiv en av de fyra evangelistsymbolerna.
Kalkmålning från förra delen av iioo-talet. Övraby kyrka, Skåne.
Fot. T. Wåhlin.
jämningspunkten hade vid Mose tid
längesedan lämnat Taurus och inträtt i Väduren,
Aries.
Men man var då — liksom ännu idag ■—•
icke fullt på det klara med den rätta
tidpunkten för övergången från det ena till
det andra tecknet. Härovan hava vi, med
Jeremias, antagit Taurustiden sluta
omkring år 2 ooo. Bunsen preciserar tiden för
denna övergång så noggrant som till år
2458 f. Kr. eller till året för medernas
erövring av Babylonien. Vi få härvid
betänka dels de ovan antydda obestämda
gränserna mellan stjärnbilderna, dels
bristen på observationsinstrument, dels också
det lätt tänkbara förhållandet, att den
nämnda omvälvningen i det babyloniska
riket så småningom antagits såsom
gränsmärke även för omvälvningen i det
himmelska Pantheon.
I och med vårdagj ämningspunktens
övergång från Taurus till Aries var det nämligen
icke längre Taurus som var det ledande
tecknet eller representanten för den högsta
gudomligheten, utan dessa värdigheter
övergingo till Aries, till Väduren -— Lammet.
Kaldeern Abraham var säkerligen väl
förfaren i st järnkunskapen —• han var
enligt legenden den som överförde denna
kunskap till Egypten ■—• och visste nogsamt,
att vårdagjämningspunkten på hans tid,
kanske sedan ett par hundra år, stod i
274
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
