Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Svensk skönlitteratur i Finland. Av Erik Ekelund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svensk skönlitteratur i Finland,
C. M. Gripenberg, vars förräderi i ljuset av
hans opus lättare kan förklaras än tidigare.
Eric von Schantz roman »Ny dag» ger med
suggestiv naturalism scener ur »slyngeln»
Måhrbergs liv i fängelset. Det är gripande
sidor, som vittnar högt om Schantz’
ursprungliga diktarbegåvning. Mot slutet, där
Måhrbergs existens länkats in på ljusare banor,
mattas skildringen av betydligt och rinner ut
i ett »happy end», som verkar rätt så
påklistrat. Schantz har en mycket kraftfull stil, men
det är någonting staccato-artat över den som
irriterar. Hans prosa verkar åtminstone på
mig som ett söndersprängt stenlandskap, där
läsaren har en hel del möda att hoppande
från stenblock till stenblock taga sig fram.
En »modernistisk» novellsamling är Ralf
Parlands »Ebonit», som stundom fascinerar
genom sin originella bildfantasi, men nästan
oftare verkar torr och tråkig i sin
förkonstling och sitt bisarreri. Det är ingen dikt av
kött och blod, utan ett stycke maskinkonst
— varom ju också den tekniskt inspirerade
titeln vittnar.
Ett uppseendeväckande förstlingsarbete är
Martin Söderhjelms »Vägen ut». Det är den
bästa novelldebuten i Finland sedan långa
tider. På grund av den nu utkomna boken
kan man dock inte få något riktigt grepp om
den 24-årige författarens personlighet. Där är
en berättelse om en förskrämd skolgosse och
hans pedagogiske plågoande, berättad i ett
grovhugget, naturalistiskt maner. Där ingår
en lyriskt skimrande novell i Prousts stil om
motsatsen mellan verkligheten och minnet.
Minnet kastar sin slöja av ungdom och vårlig
doft över en människa, som förråas och
försimplas, tills illusionens luftbubbla slutligen
brister vid en förnyad konfrontation mellan
de två parterna i den erotiska
blindbocksleken. Denna novell, »Avsked från Irène», är
enligt min mening samlingens tyngst vägande
sak. Där finns slutligen en novell »Vägen ut»,
som är ett verkligt drama: en skildring av ett
äktenskap i en engelsk by. Spänningen ökas
från sida till sida tills den urladdar sig i en
explosion, som sprider död och fasa omkring
sig. Det finns sålunda möjligheter i olika
riktningar hos Söderhjelm. Man har skäl att vänta
sig mycket av den unge författaren.
En pendang till den lyriska antologi
»Modärn finlandssvensk lyrik», som Rabbe Enckell
publicerade för ett par år sedan, utgöres
av det urval »Modärn finlandssvensk prosa»,
som nu sammanställts av Olof Enckell.
Det är ju synnerligen prisvärt att också
de finlandssvenska prosaisterna sålunda
presenteras i samlad kör inför den stora publiken.
Utgivaren har också medtagit alla de
författare, som så vitt jag ser kan komma ifråga.
Det har säkerligen inte varit lätt för Olof
Enckell att välja ut prosastycken, som kunde
anses representativa. Samlingen är för liten
och hade gärna kunnat omfatta ett par band.
I en antologi på 341 sidor blir varje
författares andel så liten att de olika bitarna —
så litterärt högt de än står — oavsiktligt får
en viss likhet med reklamens »prov utan
värde».
Om man slutligen söker samla intrycken av
de olika böckerna till en helhetsbild av den
finlandssvenska diktningen anno 1937, kan
man spåra ett gemensamt drag i många verk.
Det är den framträdande tendensen till en
robustare verklighetsskildring, en mera
realistisk formgivning än vad som företräddes
av den s. k. »modernismen» (som inte mera
är någon modernism). Den enorma succé, som
Sally Salminens »Katrina» nådde förra året,
är karakteristisk: boken bars upp avtidsandan.
Kompassen utvisar fortfarande samma
vindriktning: blåsten från realismens
högtrycksområde har tilltagit i styrka. Den blåser
genom Arvid Mörnes lyrik, i Tito Collianders
»Korståget», i Erik von Schantz’ »Ny dag»,
i Martin Söderhjelms debutbok — och t. o. m.
i Kerstin Söderholms spröda dikter. För att
vindriktningen svängt om vore det dock
orättvist att underskatta de litterära värden, som
modernismen skapat; de skall bestå oberoende
av de litterära meteorologernas annotationer
av vindriktning och vindstyrka.
343
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
