Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Personligheten Karl Staaff. Av E. H. Thörnberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
E. H. T hornberg
brand: den åldrande, enslige, lynnige mannens
aviga sidor. Sixten von Friesen var en
imposant figur, men ingen hänförande människa.
Fysiskt bredbröstad, var han dock politiskt
smalspårig, en realistisk matematiklärare och
räknekarl, mycket förstående för böndernas
finurliga klokhet, föga förstående för en mera
högröstad radikalism. David Bergström hade
blivit beryktad och berömd som en
expeditionens myra, till och med som en
organisationens mästare. Men hans meriter,
outplånliga i rösträttsrörelsens historia, hade ett
mycket större kvantitativt än kvalitativt
värde. Personligheten skymdes av registratorn.
Det gavs emellertid ett litet kotteri, varest
ömsesidig beundran, samfälld maktlystnad,
men likaledes sanningslidelse, rättrådighet,
samhällssinne och hög kultur hade hem och
härd. Karl Staaff var här medelpunkten.
Här dubbades han tidigt nog till riksledare.
Här dyrkades han som den vardande
folkhövdingen.
Hans dag kom. År för år blev hans andra
-kammarverksamhet alltmer uppmärksammad.
Nya uppgifter tillföllo honom. Hans hållning
och handlingar ådagalade en
intresseförskjutning från lag till liv. Och när unionen, vars
ihärdige anhängare han städse varit, höll på
att avgjort sprängas, banade
omständigheterna vägen för honom till konseljen.
Staaff som statsråd, som chef för sin första
regering, som oppositionsledare, som
statsminister för andra gången, hans beteende och
bedrifter i skilda lägen, händelsernas oerhört
innebördsrika spel, hans levnadslopps tidiga
avbrott en grå förhöstdag 1915 — allt detta
förbigå vi. Den litteratur, vi kunna hänvisa
till, är hjälpligt rikhaltig.
_ En bild av Karl Staaff har för alltid skurit
sig in i vårt minne. Det är den avskilde,
enslige mannen. Som sådan skred han, ofta
sakta, ständigt värdigt, längs Stockholms
gator, genom dess parker. Som sådan satt han
nedlutad mellan boktravar på
riksdagsbiblioteket, medan han å Kungl. Biblioteket
sällan kom längre än till låneexpeditionen
— men här sällade han sig år efter år till
julaftonens glesa klientel. Då och då gjorde
han intryck av att vara sina studiers fånge.
Ungkarlen inom den litterära, lärda och
■— i allmänhet talat — offentliga världen är
väl en typ, som framför allt hör de brittiska
öarna till. För fyrtio, femtio år sedan voro
emellertid de ogifta herremännen
jämförelsevis talrika inom svensk politik och publicitet.
Enkannerligen slöto de sig till
liberal-progres-sistiska färger. De voro genombrottets,
väg-rödjandets, nydaningens män. Ofta nog hade
de utgått ur de övre eller mellersta klasserna.
De hade råkat ta ett eller flera steg vid sidan
av de samhällskretsar, där de egentligen hörde
hemma. Jämbördiga kvinnor voro på den
tiden alltför pressade av sedens och
fördomarnas hårda pansar för att vilja ta på
sig de vanskligheter, som äktenskapet med
en rabulist månde medföra. Och kvinnor från
lägre sociala skikt kunde i ännu svårare grad
såsom laggifta hustrur bli till hinder och
hämning. Det krävdes frie män med fritt
utrymme.
S. A. Hedin och Karl Staaff — aldrig
förgäta vi, att de voro ogifte.
Ungkarlsställningen med dess specifika värderingar,
attityder och intressen präglar dem. Den
skiljer dem från åtskilliga andra politiker och
statsmän. Deras personlighet skulle aldrig ha
utdanats, deras gärning skulle näppeligen ha
utövats under äktenskapets hägn.
Vi placera typen och personligheten Karl
Staaff i belysning av de psykofysiska teorier,
som utvecklats av Kretschmer, Jung, Bleuler
och andra. Hans fysiska konstitution var
tydligen pyknisk — den satta figuren, det
stora huvudet, den korta nacken, det breda
bröstet o. s. v. Och på det
fysiologisk-mor-fologiska schemat sluter sig ju det cyklotyma
temperamentet till den pykniska
kroppsbyggnaden. Politiska ledare pläga förete en
sådan figur, ge tillkänna en sådan mentalitet.
Och cyklotyma ledaretyper i allmänhet
karakteriseras av W. I. och Dorothy S. Thomas
såsom sega helhetsdyrkare, gladlynta
organisatörer, förstående medlare. Men vi ha
ävenledes schizotyma ledare —med en astenisk, en
atletisk eller en dysplastisk, d. ä. en
»blandad» byggnad, med en tillbakadragen,
oåtkomlig, än mycket ömtålig, än mycket
obesvärad sinnesförfattning. Dylika ledare
kännetecknas av makarna Thomas såsom än rena
idealister, än despoter och fanatiker, kalla
kalkylatorer eller — med andra ord — kyligt
beräknande människor (The Child in America,
1928).
Starkt framträdde ovedersägligen
cyklotyma drag hos Karl Staaff. Hans glada
älskvärdhet och generösa uppsluppenhet gentemot
den trängre, intima vänkretsen bildade en
sida hos personligheten. Den konträra
aspekten var det mentala, taggtrådshölje varmed
368
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
