Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Tre målarlynnen. Klassikern, romantikern och realisten. Av Lars-Ivar Ringbom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tre m ålarlynnen
Claude Monet: Snöig skogsväg.
det oss icke att ofta finna slående likheter
också i bildernas form. Det vore inte heller
svårt att sammanställa yttranden i den
kinesiska konstlitteraturen med
uttalanden av Friedrich eller att påvisa hur den
gemensamma tron på Guds väsen i naturen
väckt till liv likartade andäktiga
stämningar.
I en nekrolog över Friedrich hette det,
att »hela hans liv var en olycka». Såsom
konstnär »upptäckte han landskapets
tragedi,» skrev vännen Carus. Vi finna hos
honom den börne romantikerns dragning och
längtan till naturens nattsida: oväder,
skymning, månsken, vinter, gravarnas
ensamhet. Bortsett från en liten krets av
vänner fann samtiden hans konst underlig
och bisarr. Goethe skänkte den ett visst
mått av beundran, men gillade icke hans
försumlighet gentemot »konstreglerna».
I sina anteckningar om konst försvarar
Friedrich med bitterhet sina subjektiva
och icke-traditionella motiv. Han väntar
ingen förståelse av de förslöade ögon, som
icke i snöns vita hölje urskilja »inbegreppet
för högsta renhet», ett täcke, under vilket
»naturen förbereder sig till ett nytt liv».
Ej heller av dem, som ha »en så fattig
fantasi, att de i dimman inte se annat än
grått». — »När en trakt höljer sig i töcken,
synes den större, sublimare och stegrar
inbillningskraften och spänner
förväntningen; likt en beslöjad flicka. På öga och
fantasi verkar i allmänhet ett disigt fjärran
mera tilldragande än det som ligger nära
och klart för ögonen.»
Tjusningen hos det obestämt förtonade
och behaget hos det flyktigt antydda är
ett romantiskt dimdunkel, som aldrig
hade gillats av den konturfasta linjens
475
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
