Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Två dikter. Av Axel Ahlman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TVÅ D IKTER
Av AXEL AHLMAN
i.
Jag är en soldat i främmande land
med hemlig order och instruktion
att leva civil utan vapen i hand
fast för övrigt efter mitt värdfolks fason.
Men jag anar ibland, när jag trycker en hand,
att man tycker mig vara en misstänkt person,
som beordrats hit från en annan strand,
en löjlig men kanske farlig person.
General! Som soldat i fiendeland
jag fullgör min plikt och är lycklig i tron
att få vila en gång under tre alnar sand.
Snart begär jag för evigt få permission!
II.
Molnen över havet i kväll
äro svävande fåglar, dansande kvinnor, glidande skepp
och havet självt en själ.
Tidlös, gränslös
speglar den alla, äger den alla, famnar den alla,
tills de leende svinna bort,
moln, som foro,
fåglar, kvinnor, skepp, som voro,
i sekundernas gyllene, glittrande mareldstänk.
Men havet och själen är kvar,
fast molnen,
de svävande fåglarna, dansande kvinnorna, glidande skeppen,
äro borta, när natten faller
med mörker och ro och Gud, min egen, mitt innersta väsens Gud,
håller min hand och svalkande smeker min panna.
568
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
