Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Bertil Malmbergs essäer. Av Olof Lagercrantz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Olof Lagercrantz
mot mörkret, ruset och kaos. Och han vet att
konstnärens enda och nödvändiga vapen mot
den oansvariga demonvärldens lockelser är
en sträng och tuktad form. Det understryker
han också med skärpa både i inledningsessän
om Melankolien och stilkonsten och i kapitlet
om Johannes Edfelts diktning. Den senare
har kanske här fått väl många droppar av
Malmbergs eget blod i sina ådror, men det
uppväges mer än väl av den ovanligt
inträngande analysen.
Det är en utomordentlig enhetlighet över
denna essäsamling trots de skilda ämnen den
behandlar. Skildringen av ett besök hos
Verner von Heidenstam på Övralid är ett
stycke klassisk prosa och hjälper till att
förtydliga besökarens egen bild. Mot den
heidenstamska värdigheten framstår hans
egen och släktskapen är uppenbar. I slutet av
boken finner man två små arabesker,
personliga kåserier närmast, som verka välgörande
efter högspänningen på de föregående sidorna.
Diktaren lägger av sin värdiga, avmätta, en
smula kallt föraktfulla hållning och talar
innerligt och stilla om sommaren, om
barndomen, om en gammal fotogenlampa, om
handstilens skönhet och djupa meningsfullhet
och sådant, som man förtroligt nämner i
skymningen.
1 vad mån Malmbergs essäsamling når en
vidare läsekrets vet jag inte. Den är inte
särskilt lättläst. Den fordrar eftertanke och
tid, och framför allt förtrogenhet med
diktarens lyrik, ty den kan i mycket sägas vara en
kommentar till hans diktböcker. Men den
läsare som en gång fått denna bok i sin hand
blir snart med eller mot sin vilja en
propagandist för rnalmbergska tankegångar, för
värdighet, förakt och andakt.
P. S. Sedan detta skrivits meddelas i
pressen att Malmberg anslutit sig till
Ox-fordgrupprörelsen. Så har han alltså åter
kommit innanför lampans ljuskrets. I vad
mån han kommit att stanna där blir en
senare fråga. Många av hans läsare komma
väl att beklaga att den gräns, vid vilken
han kände sig stå i sin förra diktsamling,
just skulle gå utefter de buchmanska
domänerna. Men den malmbergska
formlidelsen skyddar honom från alla reklamtricks
och för de nyfrälstas vanliga överdrifter.
Och Grupprörelsen är givetvis att lyckönska,
som nu kan räkna en verklig diktare i sina led.
612
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
