Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Bolidenföretaget — ett nationellt storverk. Av Arne Lindström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Arne Lindström
I Rönnskär.
stilren och strong som ett tempel, uppfört
till effektivitetens gud. Bakom väntsalens
blänkande glasväggar luta sig flitiga
tjänstemän över böcker och papper, medan
väl-dresserade pojkar artigt stå turisterna till
tjänst. Genom den diskreta tystnaden snarare
anar än hör man det dämpade surret från
kontorsrummens möda.
Det finns ingenting så rensopat i hela
världen som marken mellan de skyhöga
fabriksbyggnaderna på Rönnskär. När jag från
kontoret vandrar ut på skäret tillsammans med
ingenjör Vällfors, som på trygg daladialekt
ger mig en förberedande vägledning i
förehavandena ute på den sällsamma guldön i
det nordliga innanhavet, känner jag denna
extraordinära renlighet som någonting
ytterligt svenskt och för hela Bolidenföretaget
karakteristiskt. Vad som därnäst slår mig
är den synbara frånvaron av mänskligt liv
mellan dessa väldiga byggnadsverk, som
skälva av maskinernas dova rytmer. Det
låter därför som en orimlighet, då ingenjören
upplyser mig om, att 840 man i tre skift
betjäna detta otroliga maskineri: jag ser ingen
alls, och ljudet av mänskliga röster förefaller
att vara bannlyst. Över denna tysta
maskinvärld reser sig den 145 meter höga skor-
stenen, och ur dess krater väller en gulvit rök,
som excellerar i en utsökt koloristisk effekt
mot novembermorgonens blekblå himmel,
svalt anemisk som gammalt slitet blått siden.
Bolidengruvan levererar 400 000 ton malm
om året. När gruvan väl påbörjats uppställde
sig genast frågan, vad man skulle göra med
alla dessa oerhörda massor av malm och
mineralier. Man exporterade malm till
utlandet, men därmed var icke mycket vunnet,
i all synnerhet som malmens förädling bjöd
på allehanda komplicerade problem. Från
företagets sida bedrevs därför med samma
målmedvetenhet som annars undersökningar,
vilka bland annat omfattade anriknings-,
röstnings- och smältningsförsök, och redan
1927 förelågo ritningar och kalkyler för ett
smältverk. Rönnskär befanns vara den
lämpliga platsen för smältverket, och på nyåret
1928 påbörjades byggnadsarbetena samtidigt
som järnvägsförbindelsen ordnades, och
midsommaren 1930 ägde den första
koppartappningen rum i smältverket. Detta
kompletterades sedan i snabb följd med elektrolytverk
för kopparns raffinering samt ädelmetallverk
för guld och silver, svavelverk m. m.
Uppdelningen av den svårbehandlade
Bolidenmalmen i olika malmkoncentrat bjöd på
problem av utomordentligt invecklad natur,
men genom tillkomsten av det stora
flota-tionsanrikningsverket hade man snart nog
löst dessa svårigheter. Anrikningsverket
bjuder på ett imposant skådespel. Där
bort-skiljes nu medels sinnrika anordningar
gråberg och svavelkisslig, så att
malmkvantiteterna för förädling betydligt nedbringas.
I väldiga roterande cylindrar krossas malmen
till stoft av fallande stålkulor, och från
oroligt pösande kar föres den vidare till
torkningsapparater av kraftiga dimensioner
för att slutligen via bäddningsfickorna
överföras till rostugnarna. I hela det väldiga
anrikningsverket dåna maskinerna,
vatten-blåsorna brista i karen och torkmaskinerna
rulla — men några arbetare ser man
knappast till. Solen tränger in genom takets
fönster och belyser i brutna strålknippen denna
ofantliga mekanism, men ljudet av mänskliga
röster hör man inte. Endast någon enstaka
gång skymtar en herre i blåställ med en
skiftnyckel i handen. Ingenjör Vällfors
kommenterar tyst och stillsamt:
— Det manuella arbetet är i det närmaste
obehövligt, det inskränker sig till så gott som
enbart maskinuppassning.
20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
