Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - D. H. Lawrence och Mexico. Av Melker Johnsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Melker Johnsson
avundas människorna deras existens, och människorna
avundas djuren. Kärleksgudinnan är smutsens och
prostitutionens gudinna, en smutsätare, en skräck
utan ett drag av ömhet.
Lawrence känner sig tydligen bortstött av
all vederstyggligheten men är på samma gång
djupt fascinerad. I romanen har han liksom
sin hjältinna accepterat vad han avskyr.
»Get used to it that there must be a bit of
fear, and horror in your life». De aztekiska
gudarna hade i varje fall uppstått utan
inflytande av den kristna idealismen, hade ingen
förbindelse med det puritanska förflutna, som
Lawrence nu ville ha för alltid bakom sig.
Vissa element i den religiösa förkunnelsen,
framför allt tron på solens och jordens
magiska kraft, motsvarade också hans egen
övertygelse. Och han upptäckte snart, att den
aztekiska religionen verkligen hade en egen
mäktig poesi, som han kunde begagna sig av.
Vindarnas gud Quetzalcoatl, den befjädrade
ormen, fågel och orm i en gestalt, passade
honom förträffligt såsom en symbol av
föreningen mellan jord och luft, mellan kropp
och ande. Denna symbol kunde tjäna till att
besegra den kristna spiritualismen men även
till att övervinna den motsatta ensidigheten,
att bara kroppens men inte själens liv skulle
fullbordas. I de hymner, som fyller en stor
del av romanen, är Quetzalcoatl »Herre över
de två vägarna». Själva den rituella attityden
hos Quetzalcoatls man, som sträcker den
högra handen mot himmelen och håller den
vänstra mot jorden, uttrycker denna
centrala tanke, splittringen som vi måste
övervinna, mysteriet som vi måste återupptäcka
för att få ny styrka, de båda världarnas
möte:
Lower your fingers to the caress of the snake of the
earth,
Lift your wrist for a perch to the farflving bird.
3-
The Plumed Serpent är den mest
svårtillgängliga av Lawrences böcker, därför att den
— åtminstone på ytan — inte handlar om
honom själv. Han kunde nämligen inte
inkarnera sig i en rasfrämmande gud. Men han
kunde låta en vit kvinna bakom kulisserna
ta del i Mexicos religiösa strider. Hans
värdinna i Mexico, den nämnda Mabel Dodge
Luhan, var ju gift med en fullblodsindian
och försvarade energiskt den röde mannen
mot the paleface. I romanen får den vackra
irländskan Katie Leslie uppbära denna roll.
Men hon blir komplett obegriplig, om man
inte känner till Lawrences egen djupa
desillusion med hänsyn till civilisationen.
Skildringen i första kapitlet av
tjurfäktningen i Mexico City, samma plats där en
gång Montezuma regerade, visar till vilken
nivå kulturen har sjunkit under den vite
mannens herravälde. Det är ett skådespel
utan rötter i den mexikanska jorden. Kate,
som känner avsky över råheten och
blodtörsten under den tunna kulturfernissan,
börjar tro att det fantastiska försöket att
återinföra Mexicos gamla nationella religion är
det enda, som möjligen på nytt kan upprätta
landet ur dess förnedring. Ledaren för
revolten, en inflytelserik och oavhängig spanjor
vid namn Ramon, låter dyrka sig som den
återuppståndne guden Quetzalcoatl. Vid hans
sida står den rent indianske generalen
Cipri-ano, som inkarnerar krigsguden
Huitzil-opochtli. Det kommer till en våldsam
sammanstötning med den katolska kyrkan, när
Ramon låter bränna alla bilder av Jesus och
helgonen i kyrkan i Sayula för att ersätta
dem med aztekiska gudabilder. Ramon är
nära att falla offer för en mordkomplott men
räddas genom ett tillfälligt ingripande av
Kate. Cipriano i full krigsmålning såsom
guden Huitzilopochtli dödar under en religiös
ceremoni de skyldiga: »livets herrar är dödens
herrar». Lawrence hade inga sympatier för
den lidande Jesus på korset och avvisade
offertanken. De bästa borde inte låta döda
sig utan försvara sitt liv mot världen och
därigenom föra sin sak vidare.
Blodsutgjutelsen, som i tjurfäktningsscenen var enbart
motbjudande, renas alltså här genom motivet.
Lawrence har gjort den grymma handlingen
moraliskt försvarlig. Men att han inte heller
ryggade tillbaka för tanken på
människooffer av rent religiösa grunder visar The
Woman Who Rode Away.
Men även om Lawrences religion är
stridbar och försvarsberedd, vill han inte ha något
med politik att göra. Ramon vägrar energiskt
att göra sin sak till en partifråga:
Politiken och all denna sociala religion, som Montes
(republikens president) förfäktar, är som en utvändig
tvättning av ägget för att det skall se rent ut. Men jag,
jag vill tränga in i ägget, rätt in i dess mitt, och
därifrån få det att växa ut till en ny fågel.
Montes bör närmast vara Calles, vars
reformverk Lazaro Cardenas nu fortsätter mera
energiskt och konsekvent. Lawrence tvivlade
på effekten av sociala förändringar. Han
34
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
