Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Tre konstsamlingar. Av Ingegerd Henschen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ingegerd
Hen schen
med då han funnit dem icke överensstämma
med det oavvisliga krav på den äkthet, för
vilken hans med tiden allt mer uppdrivna
känsla och sinne fått en stor skärpa.
Åren 1934 och 1936 avhände sig Falk Simon
genom ett par helt enkelt storartade gåvor
största delen av sina utländska föremål.
Huvudparten fick Röhsska museet, en mindre
del gick till Kulturen i Lund. Båda dessa
donationer finnas medtagna i den nu
föreliggande stora volymen om hans silversamling,
fastän det även utgivits en tidigare särskild
katalog över Göteborgsgåvan. Men genom
att hela det ursprungliga beståndet tagits
med får man en mycket tydligare och
rättvisare bild av vad Falk Simon betytt för
silverforskningen i vårt land.
Det är möjligen något av nationell
själv-överskattning som gör att man framför allt
sätter värde på denna bok som ett bidrag
till svensk kulturhistoria. Det man har någon
möjlighet att överblicka och sätta i något så
när rätt fack, det man känner igen som
bekant och närbesläktat, det man tycker angår
en närmare, det fyller en ju ofta med ett
intimare intresse, särskilt när det gäller
konsthantverk: möbler, keramik, textilier, eller,
som här, silver. Det är inte ett
övervärderande av det egna, det är väl helt enkelt samma
sort av egocentricitet som när man på en
stor gruppbild från någon fest eller kongress
först söker upp bekanta ansikten och i främsta
rummet sitt eget! Men det är inte bara det,
utan det är naturligtvis var och en angeläget
att i främsta rummet ägna det egna landet
och dess kulturbestånd sitt allt mer vidgade
intresse. Och dessutom får man väl även rent
objektivt medge, att åtminstone inom
silver-smidet har Sverige att sätta upp saker, som
fullt ut går upp mot vilket annat lands som
helst, om man blott tar hänsyn till kvaliteten,
skönheten, icke till graden av rikt
detaljarbete, av överväldigande prakt, av dyrbarhet
och mängd.
Huvuddelen inom den Falk Simonska
katalogen ägnas också åt svenskt silver. Vad som
utom detta gör den svenska avdelningen på
något sätt intressantare än den i och för sig
sköna och rika utländska delen är dess större
homogenitet, allsidighet och konsekvens.
Falk Simon återvände nämligen småningom
till sin första kärlek, det svenska silvret. Det
han samlat därav utgör, som Gustaf Munthe
riktigt antyder, i själva verket en skiss till
det svenska silversmidets historia. Den sven-
ska samlingen är lagd på ett helt annat sätt
än den utländska och innehåller ej liksom
den endast en ganska heterogen mängd
praktstycken, utan ger en på somliga områden
rent av ganska fullständig bild av svenskt
silversmide, särskilt av de enkla
bruksföremålens, vardagsformernas, konsthistoria. Vid
sidan av Gustaf Upmarks Guld- och
silversmeder i Sverige 1520—1850 är Falk Simons
katalog det viktigaste arbete som någonsin
kommit ut på området och kommer aldrig
att kunna förbigås av en framtida
forskning. När och om Sveriges Kyrkor en gång
blir färdigt så skall där en i möjligaste mån
fullständig förteckning över befintligt
kyrksilver ge det nödvändiga komplementet till
forskningen på området.
Uppställningen av katalogen kan måhända
diskuteras. Den är gjord efter föremålens art,
icke uppställd efter konsthistoriska perioder,
men inom varje föremålsgrupp: skålar,
bägare, skedar, kannor o. s. v. hålles den
kronologiska ordningen så att man tydligt får fram
typernas utveckling, vilket ju i och för sig
är värdefullt. Planscherna komma icke i
följd efter katalogens nummer utan taga en
mycket större hänsyn till typer och former,
vilket är en välgörande hjälp vid studiet av
detta rika verk. En indelning i kortare kapitel
av inledningen ger en mycket välbehövlig
överblick över i vad mån och på vad sätt
varje period i samlingen är representerad och
sammanför också i stor utsträckning verken
av samma mästare, vilka eljest finnas spridda
ut på de olika föremålsgrupperna, så att man
där får leta sig fram med hjälp av registret.
Man är alltså i sin lättja inte helt nöjd ens
med denna praktkatalog, vilket är både
otacksamt och orättvist. Men det händer
under det man läser texten i inledningen och
bläddrar bland de sällsynt vackra planscherna
att man önskar att dessa hade en rikare
underskrift än endast ett nummer, så att man
slapp att slå fram och tillbaka ideligen. Om
man nu, efter att ha klagat över en brist hos
boken som egentligen bottnar i en brist på
energi hos läsaren, återvänder till att tala om
Munthes orienterande inledning, så finner man
att denna är av mycket stort värde just vid
användningen av boken och ger
kompletterande och intressanta paralleller även från
andra svenska samlingar.
Renässans, Barock, Karolinskt, Rokoko,
Gustavianskt är periodindelningen. Man skulle
här också kunnat tänka sig en mera enhetlig
44
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
