Ord och Bild / Fyrtioåttonde årgången. 1939 / 45 (1892-1951) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Tre konstsamlingar. Av Ingegerd Henschen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Silverskål av Henrik Wittkopf. Stockholm 1736. Direktör Falk Simon.

nomenklatur och kalla renässansen för
Vasatid eller Vasastil, då författaren just menar
perioden 1550—1650, och sammanslå
»Barock» och »Karolinskt» till en period under
den senare benämningen. Detta icke för att
få svenska namn på det hela, det är kanske
likgiltigt, och ordet Rokoko kommer man i
alla fall inte ifrån, men för att få mera
verklighetsbetonade benämningar, då alla grenar
av svenskt konsthantverk alltid visar en
speciell skiftning, som skiljer dem under varje
period från andra länders renässans, barock
o. s. v. Tiden kanske skulle rent av vara
mogen för att man enades om Johnny
Roosvals mera finspaltade periodindelning. Han
drar t. ex. in den äldre frihetstiden (till
omkring 1735) i den karolinska stilen, dit den
otvivelaktigt i stort sett hör, och man får
således tre karolinska perioder, en äldre, en
yngre och en »efterkarolinsk». Det stör litet
ens historiska begrepp när här det karolinska
skedet, till vilket man väl ändå gärna vill
räkna både Karl X Gustafs korta och Karl
XI:s långa tid, endast betecknar Karl XII:s tid
jämte äldre frihetstiden. Man får småningom
klart för sig, att författaren icke menar skarpt
avskilda tidsperioder utan olika stilar, som
kronologiskt skjuta in i varandra eller leva
sida vid sida, men faktum är att Gustaf
Munthes båda kapitel »Barock» och »Karolinskt»
på ett fatalt sätt ställa till oreda i
framställningen genom en alltför lös definition av vad
han menar med de båda begreppen. En del
onödiga upprepningar blir också följden.
Författaren visar ideligen att mellan de båda
begreppen föreligger ingen verklig tidsgräns,
men till det han definitivt vill kalla
»Karolinskt» hör det begynnande franska
inflytandet, närmast det man litet oegentligt kallar
Bérain-stil, som nog har mera att göra med
Marot, vilket författaren även omnämner.
Men det är inte anmälarens avsikt att vara
illvillig. Då författaren använder än de
internationellt brukade och än de svenska
termerna, så vill han tydligen betona, att ett
starkare utländskt inflytande omväxlar med
utvecklingen av mer säregna svenska drag.
Men detta stämmer långt ifrån alltid, och
just därför kunde kanske en något ändrad
nomenklatur haft fog för sig.

Som naturligt är representeras vasasilvret
mycket sparsamt. En kåsa från omkring 1600
med drivna bucklor är den enda skålen; lustigt
är att se hur ännu 1778 i en kåsa från
Karlstad den ålderdomliga enkelriktade formen
lever kvar. Sådana stilretarderingar finner
man mycket ofta, och utan hjälp av
stämplarna är det ofantligt vanskligt att datera
silver. Författaren påpekar t. ex. hurusom
en bägare av Schotte från 1783 knappast kan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>