Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Gösta Carlbergs Jesusskildring. En analys. Av Einar Tegen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gösta Carlbergs Jesusskildring
och levnadsförhållanden, klaven till
tolkningen av hela Jesu ungdom, de öppna
blicken för hur detta liv formas i den
trånga och mörka snickarverkstaden i
Na-zareth, för de bittra åren, »de växande
avståndens år», då han skulle verka som en
man i samhället och yrket men på den
punkten misslyckades. Specialiteten i verkstaden
vid Nablusgränden i Nazareth var ett slags
särskilt ändamålsenliga oxok, som Josef lärt
sig tillverka under flyktens år i Mizrajims
land, i Egypten, och vars hemlighet han stolt
tagit med sig hem till Erez Israel. Men
ynglingen Jesus kunde aldrig lära sig att göra
de där oken riktigt förstklassigt, han var inte
till anlaget snickare som sin »fader» och sin
äldste broder, och därför gick det som det
gick. Gnat och förebråelser från brodern och
ofta snubbor från modern. Den nära
beröringen mellan människorna i det trånga
hemmet gjorde här som eljes relationerna mellan
dem ömtåliga, retliga ord förbittrade de
snarstuckna människornas hemliv. Och den gode
och älskade Josef fanns inte längre (om honom
talas i evangelierna ej under Jesu verksamhets
år), han blev borta en gång, då han så som
ofta eljes gick till friskarorna, som med våld
och strid ville verka för Israels befrielse. Denna
utveckling i hemmet skall alltså med ett ord
förklara, hur mannen blev som han blev
och hur han kunde säga de där orden: »Vilken
är min moder och mina bröder. . .»
Och så med mycket annat. Jesu stora
upptäckt, att Gud är den kärleksrike fadern, den
härleder Carlberg ur minnet av Josef, som
tröstade honom. Sanningen går i all sin
klarhet upp för honom, då han på en kulle vid
Nazareth förtvivlad sörjer över sig själv och
sin lott men erinrar sig, hur Josef tröstade
honom. Abba, fader! Det var ett gammalt
ord men det fick nytt liv i Jesu medvetande.
Och det är troheten mot den stunden, som
sedan blir styrkan i hans liv och ger honom
den makt och den tröst, som gjorde att han
fångade människorna och att hans gestalt
lever genom tiderna. Det är ett centralt
kristet motiv, som Carlberg här sökt
psykologiskt förklara.
Naturligtvis behöver inte Carlbergs
förklaring av Jesus vara den riktiga eller den
uttömmande, vare sig i dessa exempel eller
i andra. Men vad jag vill framhäva, det är
att här ges en om en märklig psykologisk
inlevelse vittnande tolkning, med drag från
egna upplevelser visserligen men objektive-
rade till något allmänmänskligt, och vidare
att denna tolkning gör anspråk på att utgå
från och ansluta sig till det som vi känna om
Jesus. Riktig eller oriktig, det är inte
huvudsaken. Kanske är den snickarrabbi, som
Carlberg beskrivit, alltför bunden av sig själv
och av sitt eget öde. Kanske har han blivit
alltför stukad av de »vanligas», de
»medelmåttigas» oförstående kritik. Allt sådant kan
diskuteras. Huvudsaken är, att Carlbergs bild
av Jesusgestalten i hela dess omfattning —
alltifrån barnaåren -— med lika rätt som någon
annan bild, som ur källorna kan konstrueras
fram som psykologiskt sannolik, kan göra
anspråk på att bliva bedömd utifrån det
föreliggande materialet. Huvudsaken är att
man inser, att förf. gjort ett försök att
genomgående efter texterna skildra och psykologiskt
förklara detta människoliv. Saken är ej
avgjord med att man säger, att bilden ej
stämmer med evangeliernas Jesus. Ty detta är
just frågan: hur var den människa Jesus, som
man bakom evangeliernas händelser,
liknelser och tal anar en gång funnits till?
Detta problem framträder överallt, i
skildringen av barna- och ungdomsåren mer
indirekt, direkt och i mer konkret gestalt i
skildringen av dopet, av frestelserna, av Jesu
under (en hypnotisk och starkt mänsklig
makt), av uppträdet i Nazareths synagoga,
av påskfesten. Överallt skall man här finna
en detaljerad bibeltolkning. Det lönar sig att
i detalj forska efter hur förf. läst och tolkat
de gamla texterna. Säkert gör han det ofta
på sitt eget sätt och efter sitt eget huvud.
Och han väljer och vrakar, ganska överlägset,
kanske godtyckligt, här lura många faror,
men här just ligger också huvudintresset i
hans bok: att se, hur Jesu mänskliga gestalt
och liv växer fram i anslutning till
evangeliernas stoff och texter.
Dock icke blott detta stoff och dessa texter.
Ty vid sidan av den psykologiska tolkningen på
grund av texterna och i den intimaste
växelverkan med denna träder hela denna tids
historia, dess idéer, dess människoöden och
levnadsförhållanden, dess för judafolket djupt
tragiska öde, så som vi känna allt detta också
från andra källor, ej minst Josephus, fram
som förklarande princip. Författaren har en
ingående kännedom om denna historia och
de rörelser den skapade bland judarna, om
hebréernas dagliga levnadssätt, om deras seder
och bruk, om allt det egenartade, som format
deras liv och deras religion, och varvid de
61
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
