Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Mexikanskt panorama. Av Alma Velander-Philip. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Alma V e l a n d e r-P h i l i j>
Reliefer kr i n g »B o 11 p l a t s e n» i
Chichen Itzå.
betet lätt och skördarna rikliga; han fällde
och brände helt enkelt skogen och gräset i
den torra tiden och sådde, när
regnperioden bröt in. I längden utarmade han jorden,
skogen växte ej igen som förr, och skördarna
blevo sämre. Men landet var stort och
levnadsbehoven små; ingen tycks hava närt
åstundan att förändra dem ens vid goda
skördar. Men då som nu älskade indianen
att meditera ostörd och ströva fritt, älskade
blommor, färger, ornament och skapade —
han själv och än mera hans kvinnor — i
alla de material som stodo till buds; flätade
korgar och hattar, vävde rikt mönstrade
vävnader i en bomull så fin, att spanjoren
tog den för silke, snidade och slipade
halvädelstenar, hamrade silver och guld. Så
täckte han väggarna i sina kultbyggnader
med en flödande rik ornamentik i reliefer och
färger; en dekorativ ornamentik, som alltid är
uttrycksfull, ibland stram och elegant, men
ofta också fantastisk, ja, ful, grym,
skrämmande, med starkt tycke av mongoliskt.
164
Carnegie Institutions konstnärlige
medarbetare H. M. Herget har med intim
kännedom om typer, dräkter och sedvänjor
hos de gamla maya målat en serie
färgstrålande fantasibilder av deras liv och
ceremonier och Luis Marden har med
mästerligt tagna färgfotografier givit den stora
publiken en aning om de många
hemligheter, både av igår och av idag, som så
länge dolt sig innanför Yucatåns
svåröverkomliga gränsmarker.
All indianromantik till trots är bilden av
den röde mannen, baserad på Prescott i
Mexico och på Fennimore Cooper i Staterna,
ofullständig och torftig. Det finns dock en
bok, som på ett utomordentligt sätt
kompletterar den kunskap som ännu står att
vinna på ort och ställe om Amerikas en
gång obestridda herrar: Bernal Diaz del
Castillos Historia verdadera de la conquista
de la nueva Espana, nedskriven när
soldaten-författaren som gammal satt och tänkte
tillbaka på sin ungdoms sagolika
upplevelser vid Cortez’ sida. Det är en enkel bok,
utan de officiella rapporternas partiskhet
och pompa, fri från både hjärtlöshet och
sentimentalitet, äkta och ärlig, rättfram och
mänsklig. Ej dess mindre är den spännande
som en roman, gripande som ett drama.
Ty vad den rullar upp är ingenting mindre
än en av historiens största tragedier: den
vita rasens förödande av den röda och av
dennas hela värld, sådan den långsamt
byggts upp genom sekler.
När Diaz ännu efter femtio år erinrar
sig den augustidag år 1519, när erövrarna
från höjderna vid Tezcotzingo, upp mot
Tlaxcala i öster, första gången sågo ner över
Mexico-dalen, aztekernas rike och deras
huvudstad, Tenochtitlån, »Västerns
Venezia», så kommer det som en lätt skälvning i
hans härdade krigarstämma. »Denna
underbara syn som gjorde oss mållösa —■ —•
Amadislegendens förtrollade stad som med
torn och palats steg upp ur sjön — —.
Vi voro blott fyrahundra män — —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
