Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Tredje häftet
- Anna Wettergren-Behm. In memoriam. Av Hedvig Waldenström
- Än är tidig vår. Av Olle Svensson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hedvig Waldenström
karaktär har detta Risätergarn, helt
artskilt från det silkesglansiga och silkesiena
engelska garnet. Dess kärva, fasta struktur
kräver en annan teckning än
blomstermattan eller blomsterryans veka slingor.
Med sina garnhärvor framför sig, i direkt
beröring med materialet, ritade och
komponerade Anna Behm. Materialets högsta
uttrycksfullhet och skönhet var hennes
mål. I sina tre sista mattor »Vinterljusning»,
»Källan», »Gör Porten Hög» har hon nått
målet.
*
Mellan »Jerusalem» och »Gör Porten
Hög» ligger en livsgärning. Den är icke lätt
att analysera, ty den ligger på ett område,
som är svåråtkomligt för konstanalys. Den
för tankarna till de stora engelska
konsthantverkarna av William Morris’ sinnelag.
Anna Behm hörde till de första
hemslöj-darnas krets, som mindre frågade efter
organisation, statsbidrag och avkastning. Deras
mission bestod i att upptäcka de vackra
föremålen samt att återuppliva själva
glädjen att skapa ursprungligt och
konstnärligt just de ting, som omge oss i det dagliga
livet. De ägde en fast tro på skönhetens
mission att komma människorna att trivas
i sina hem, trivas med varandra, att förena
dem och binda dem samman. Hemslöjdens
krav på äkthet hos materialet var för Anna
Behm inte endast en kvalitetsfråga, utan
hade också en moralisk innebörd. Den
sammanhänger med karaktärens äkthet. Den
rena, ädla linjen, som är konsthantverkarens
högsta och sista mål, har också den en
själslig utgångspunkt. Linjens och färgens
jämvikt och balans bottnar i den skapande
människans sinnesjämvikt.
ÄN ÄR TIDIG VÅR
Av OLLE SVENSSON
Allt är ännu bara födslovånda,
formlös, kvidande och ångestfull.
Fjärran, djupt, fördolt, i våra själars
mull
finnes underbara, solljust blonda
sommarländer, som en gång skall lyfta
stilla ur vårt sargade och heta bröst.
Än är tidig vår och långt till död och
höst.
Blinda famlar vi i gryningsålderns klyfta.
Allt är ännu bara födslosmärta,
kaos, mörker, vattufloders fall.
Djupt, fördolt i mänsklighetens hjärta
ligger ofött det som födas skall.
Vi har ännu anat dem allenast,
sommarländerna, i vilsna yrselstunder.
Ofött är vad vi har skönast, renast.
Själen gömmer ännu sina stora under.
144
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Thu Apr 25 20:32:14 2024
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1939/0172.html
