Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Tre moderna estniska konstnärer. Av Hanno Kompus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
H ann o K ompus
A damson-Er i c: Porträtt av
fotografen K. A k el. Oljemålning.
193 5■
Estniska konstmuseet, Tallinn.
klar och rätlinig. Konstnären går fram mot
allt ljusare och luftigare stämningar.
Rummet blir öppnare, får större djup. Färgerna
bli allt klarare, gladare och lättare. Med
samma förmåga, smak och kultivering
behärskar han luftiga, speglande, i skirt ljus
flytande sommar- och vinterlandskap som
utsikten över en stad eller blommans och
människokroppens karaktär. Han söker
färgeffekter men undviker den rena färgen,
han söker formen men avhåller sig från det
hävdvunna, han bygger kompositioner men
med osynliga ställningar. Adamson är
realist men vägrar att vara materiell. Det är
den delikata, vibrerande konst, som är hans
egen.
Adamson har ett vaket sinne för det
tillfälligas tjusning, för det hjälplösas charm,
sådan vi se den hos barn och primitiva
konstnärer. Han känner också den stora
åskådlighet och starka uttrycksfullhet, som
är så utmärkande för den oövade handens
kantiga skapelser. Alla i konstnärligt
hänseende begåvade folk ha förstått, att det
som är alltför fullkomligt är tråkigt. Den
kinesiske målarens kvadrat har aldrig alla
sidor lika stora, hans cirkel är aldrig
dragen med passare. Grekiska linjer och
kurvor kan man ej pressa in i geometrien, ty
dem ha ögat och handen givit. Inom den
romerska konsten diktera däremot linjal,
passare och måttstock. Adamson tål
ingenting regelbundet och inlärt, känns ej vid
dogmer och läror, eller som han själv
säger: »Jag erkänner ingen auktoritet.»
Vi vända oss så till skulptören Ferdi
Sannamees.
»I Arulas herrgårdspark lät innehavaren
hugga ned en 60-årig alm. När ägaren stod
vid det fällda trädet och funderade, om
han skulle använda det själv eller hugga
det till ved och sälja det, stod plötsligt en
liten man med pipa i munnen bredvid
honom och frågade: »Skulle du inte vilja
sälja det här trädet åt mig? Vackert brunt
trä.» — »Brunt trä, det är sant, men . . .»
— »Just därför ja. Jag ger tio kronor för
stammen.» Och den lille mannen knep ihop
ögonen, som om han hade något särskilt
att säga.
Trädet såldes.
Nu har almens stam undergått sin sista
metamorfos: förvandlad till en kvinna med
uppsträckta händer står den i skulptören
Sannamees’ ateljé. Sannamees själv — ty
det var han, som köpte almen — tassar
omkring i tofflor på det nedkalkade golvet
i sitt lilla arbetsrum bland byster och
statyer och ordnar dem för en utställning.
Han lagar brottaren Tombergs öra och
tvättar honom i ansiktet. Träkvinnan står mitt
i ateljén och ser i taket med händernas
avigsidor pressade mot pannan.
»Trät räckte inte till. Det var omöjligt
att placera händerna på annat sätt.
Trädet var i alla fall en smula för litet. Jag har
skalat av barken just här på endast en
180
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
