Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Tre moderna estniska konstnärer. Av Hanno Kompus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tre moderna estniska konstnärer
millimeters avstånd», förklarar skulptören
sakligt.
Denna lilla genreteckning av
Sanna-mees ger en av våra tidningsreporters. Jag
kunde ej låta bli att citera den här, då den
på ett träffande sätt ger oss de bästa av
Sannamees’ skulptöregenskaper: glädjen
över det fina materialet, funderingarna
inför detta, kompositionen och den skapande
idén, som kommer fram ur råmaterialets
form, och till slut sakligheten. Man kunde
kanske invända, att dessa egenskaper ej
äro individuella utan självklart måste
finnas hos varje god skulptör. Men om det
förhåller sig så, så kunna vi också draga
den slutsatsen, att Sannamees är en
sådan.
1924 börjar den 29-årige skulptörens
självständiga karriär. Sannamees är den
förste på sitt område, som fått hela sin
utbildning i hemlandet, frånsett tre
månader i Albikers ateljé vid Dresdener
Akade-mie. Detta är anmärkningsvärt, men det
karakteriserar mera våra förhållanden inom
konsten än det ger en teckning av
Sannamees. Ingen skulle kunna påstå, att dessa
förhållanden då, under det fria Estlands
första år, eller ens nu efter tjugu år, vore
så synnerligen gynnsamma för en talangs
utveckling. För att man under sådana
förutsättningar skall komma någon vart,
fordras det framför allt robust vitalitet. Och
det har Sannamees. Ja, vi kunna säga, att
detta t. o. m. är ett av de mest
framträdande dragen i hans konstnärliga
produktion.
Vi vilja dock ej bli beskyllda för överdrift
och överskattning. Vi måste säga till oss
själva, att om vi ej ha några traditioner
inom konsten — en olägenhet, som reser
murar mellan konstnär och publik och
hindrar förståelsen — så kunna vi även
föreställa oss, att i de länder, där konsten har
gamla anor och rika arv, just dessa
traditioner bygga hinder mellan konstnären,
som söker ge nytt och säreget, och publiken,
213
A damson-Eric: Damporträtt.
Oljemålning. 1935.
som är bunden av det gamla. En
nyskapande konstnär är överallt en pionjär.
Sannamees kunna vi i främsta rummet
kalla den estniska porträttskulpturens
pionjär. Det är sant, att man redan tidigare
snidat huvuden i trä. Detta gjorde i
synnerhet Jaan Koort. Men Koorts huvuden,
vilka i sig själva voro mästerliga, voro mera
bärare av lyriska stämningar eller
förkroppsligade en stilidé. I varje fall gav Koort
snarare allmänna människotyper än
individualiserade porträtt. Här fick Sannamees
bli banbrytare och är den ledande på detta
område såväl vad beträffar mängden av
porträttskulpturer som genom sin förmåga
av skarp och träffande karakterisering.
Sannamees börjar den långa raden av
porträtt med marmorhuvuden. Redan i
dessa första arbeten framträder hans säkra,
man kunde säga instinktiva förmåga att
behandla materialet.
Med mjuka, knappt märkbara övergångar
mellan höjning och sänkning och med
mjukt flytande kontur behandlar Sanna-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
