Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Mexikanskt panorama. Av Alma velander-Philip. II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Alma Velande r-P hil i f>
humanitet, viner det av blanka klingors
hugg för sanning och rätt.
Nya Spanien var icke enbart givande i det
livliga utbytet mellan »moderland» och
kolonier. Medan det från länderna i Västern
vällde en oavbruten ström av kostbarheter
till kajerna i Cadiz och Sevilla, så förde
samma fartyg tillbaka till Vera Cruz många
förunderliga och ovärderliga nya ting, aldrig
förr skådade i den röde mannens värld:
hästar, mulåsnor, nötkreatur, får, getter,
vagnar, ull, socker och ännu mycket mera,
som kom att starkt ingripa i livets rytm
och europeisera förhållandena »på andra
sidan».
Dock är det knappast för mycket sagt
att av alla spanska exportartiklar
religionen var den märkligaste. Katolsk kult ■—•
skapelsehistoria, helgon- och mirakeltro —
förmådde förunderligt snabbt och smidigt
att smälta samman med indiansk religion
och om inte uttränga så dock behärska
den. Så väl, att den fattige indianen redan
efter ett par generationer knappast visste
vad i hans tro som kom från öster och vad
från väster. Hur mycket denna
överensstämmelse än var av ytlig natur och dop
och bekännelse, en läpparnas bekännelse, så
var den dock betydelsefull. Man bygger
inte 15 000 kyrkor i ett land — det påstås
att Mexico är det enda land, där hela folket
kan gå samtidigt i kyrkan — utan att man
har på känn, att man får lön för mödan.
När Mexicos infödda folk efter 300 års
förtryck först reste sig till revolt, år 1810, så
var det inte mot kyrkan men ledda av en
kyrkans son, pater Miguel Hidalgo och
under heliga Madonnan av Guadalupes banér.
Huru mycken hårdhet, egoism och
fanatism kyrkans män än gjort sig
skyldiga till i det latinska Amerika, blott inför
okunniga kan en protestantisk zelot våga
påstå att deras gärning ej också varit
grandios. Få män, om ens någon, har i
Nya Världen utfört ett sådant verk i
människokärlekens tjänst som dominikaner-
patern och juristen Bartolomé de Las Casas,
»Indianernas fader», som från sin tidiga
ungdom — hans far hade varit med bland
Columbus’ män —• och till sitt nittiotredje
år kämpade en kamp fullt så heroisk som
slagfältens för att beskydda indianerna,
frälsa dem från slaveri, rädda dem undan
olagligheter och skänka dem en drägligare
tillvaro. År 1542 ingav han till kejsaren sin
»Berättelse om indianernas förödande», som
väckte en storm av raseri hos dem, mot
vilka den vände sig. I fem dagar höll
författaren inför konciliet i Valladolid ett
försvar, som gav eko långt utanför
Spaniens gränser och vann för honom kejsaren.
Lagparagraferna mot övergrepp skärptes,
men — havet var stort och vägen lång.
Borta i Mexico trampade peonen som
daglönare, livegen, inte till namnet men till
gagnet, på de stora hacendados, och vågade
han uppresa sig, så hade kejsaren visserligen
förbjudit att han brändes med glödande
järn, men han kunde sändas till gruvorna,
och det var ofta detsamma som både helvete
och död. Kejsaren bestämde också att den
skattetyngde indianen inte ägde betala mer
än 1/3 av de tunga skatterna till »kyrkor,
kloster, skolor och sjukhus»; x/3 skulle
kejsaren själv betala och 1/3 spanjorerna i
Mexico. Kejsaren förbisåg i sin stora
humanitet, att det dock i själva verket var
indianen som betalade det hela; det var hans
land som gav produkterna, och hans arbete
som skaffade fram dem.
Vid de oupphörliga sammanstötningarna
mellan infödd och inkräktare, arbetare och
arbetsgivare, röd och vit, stodo prästerna
som regel på indianernas sida. Om inte de
höga prelaterna så i varje fall de verkliga
missionärerna, dessa som i sin dagliga,
farofyllda gärning stodo folket nära, sågo
dess vånda, förstodo dess problem,
undervisade dess barn och lärde dem själva
jordbrukets nya metoder. Varenda en av
de missionstationer, som på en dagsresas
avstånd kantade den stora kungsvägen,
200
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
