Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Chiang Kai-shek och kinesernas frihetskrig. Av J. G. Andersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
C hi an g K a i - s h e k och kinesernas frihetskrig
från denna tid har den japanska
diplomatin, alltmer förstärkt och undanträngd av
det japanska militärpartiet, som gjort
Kina till sin speciella jaktmark, med alla
medel sökt att lägga under sig kinesiskt
territorium och att tilltvinga sig
dominerande inflytande över Kinas
naturtillgångar. Ovan och under jord, med militär
påtryckning, med uppmuntran åt laglöshet
och särskilt smuggling, med subsidier till
kineser som voro villiga att sälja sitt lands
intressen, med spridning av narkotika och
med politisk propaganda bland gränsfolken,
särskilt på det egentliga Kinas nordgräns,
ha japanerna sökt att underminera det
kinesiska folkets politiska oberoende.
På hösten 1931 gjorde de japanska
stridskrafterna utefter den manchuriska
järnvägen en plötslig framryckning, och före
årets slut voro de tre manchuriska
provinserna praktiskt taget i de japanska
generalernas våld. Sedermera sammanfördes dessa
provinser till en ny statsbildning,
Man-chukou, som helt står under japansk
protektion.
Följande år 1932 kom det till en väpnad
konflikt mellan de japanska marintrupperna
vid Shanghai och den nittonde kinesiska
armén. Till ej blott japanernas, men hela
världens oerhörda överraskning bjöd denna
armé ett mycket hårt motstånd, och först
sedan förstärkningar till ett antal av
sextiotusen man överförts från Japan, lyckades
man genom en omfattningsrörelse tvinga
den nittonde armén till en snabb och väl
genomförd reträtt. Underligt nog ledde
denna stora militära aktion ej till någon
territoriell fördel för Japan. Kring Shanghai
återgick livet ungefärligen till det gamla.
Men på den kinesiska sidan hade denna
krigiska episod en återverkan, som
japanerna alls icke beräknat. Kineserna funno till
sin djupa förundran, att de fruktade
japanerna ej voro oövervinneliga. Dittills hade
i den kinesiska folkmeningen tre yrken varit
djupt föraktade: soldatens, skådespelarens
Borgmästarens sönderskjutna
äm-betslokal, Civic Centre, Shanghai
1937-
och barberarens. Allt från striderna vid
Shanghai 1932 blev krigaryrket ett av de
mest ärade, och de främsta familjernas
unga söner flockades till krigsskolorna.
Man kan gott säga, att Kinas moraliska
upprustning för det kommande kriget
begynte i skyttegravarna vid Shanghai på
våren 1932.
I detta sammanhang torde förtjäna
nämnas, att ännu ett av de föraktade yrkena
blivit högt skattat under det nu pågående
stora kriget, tack vare de små
teatertrupper, som de röda gerillas sända kring i
bondbyarna och de små städerna och som
spela delvis groteskt humoristiska, delvis
gravallvarliga propagandastycken, som visa
hur de vilda fienderna taga bondens boskap
och säd, våldtaga hans kvinnor och bränna
hans hus, tills de röda hjältarna anlända
som det plågade folkets befriare.
Kanske att en dag till och med den enkle
barberarens yrke blir ett hederstecken, om
japanerna länge nog fortsätta att plåga
det frihetsälskande kinesiska folket?
1933 fortsatte japanerna sin
framryckning genom att med Manchukou
inkorporera provinsen Jehol, där de från Stora
muren kunde blicka ner på Pekingslätten.
Under åren 1934—36 skapade japanerna
i östra delen av provinsen Hopei, norrut
från Tientsin, ett oefterrättligt tillstånd av
239
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
