Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Femton debutanter. Av Ivar Harrie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Femton debutanter
genomgå. På det temat skulle det kunna göras
en god roman. — En teknisk nyhet i
bokstavlig mening lanceras däremot i den roman
varmed Gullevi Ungewitter debuterar för
andra gången (första gången var för tio år
sen, med den javanesiska novellsamlingen
»Gula gudar»). Om nyheten är ett
Columbi-ägg, blir en senare fråga. Den består helt
enkelt i att börja varje kapitel med Om icke. .:
»Om icke fru Lindgren lördagen den 25
september bestämt att det skulle serveras
laxpudding till middag, så hade aldrig lille
Olles motvilja mot denna rätt blivit av så
avgörande betydelse för en hel del personer. . .»
»Om icke nr 817 med fara för eget liv räddat
fångvaktaren Viktor Olsson från att bli
nedstucken av 3ian vid myteriet i fängelset den
3 maj, hade Hjalmar Fransson icke befunnit
sig i detta jämmerliga tillstånd. . .» o. s. v.
Möjligen kunde man tänka sig mindre
mekaniska och mer osökta metoder att markera
att ens bok handlar om tillfälligheternas lek
med människoliv. Det skall emellertid inte
förnekas att Gullevi Ungewitter mycket
fingerfärdigt nystat ihop sin härva av brokiga
öden ur många samhällsgrupper och sedan
mycket finurligt får samtliga sina personer
anbragta på nedgående nattsnälltåget
Stockholm—Malmö, där en järnvägskatastrof tar
livet av dem allihop. Det verkar litterära
reminiscenser alltsammans, både
parallellberättelserna och den totala katastrofen som klipper
av dem — det tricket ger oundvikliga
associationer till Thornton Wilders »Bridge of San
Luis Rey», även om förf. inte har det direkt
därifrån. Men somliga bitar av filmerna äro
väl fotograferade, och det hela är flinkt
hopkommet. — Man kan misstänka Gullevi
Ungewitter för att se på sitt eget
experimenterande med en glimt i ögat. Icke så Paul
Andersson. Han menar allvar med sitt
maner, blekt och blodigt allvar. En svit av
korta prosapoem, oförmedlat sammanställda,
skall blotta och genomlysa Livet självt.
Rytmen hålles i staccato, idel korta
huvudsatser, där diktionen helst ska pressas till
läseboksstyckens naiveté, för att få de
brutalare effekterna laddade med möjligast starka
kontrastverkan. Diktarens egen hållning vill
vara hard-boiled och är hudlöst känslig, mellan
de fakta som ska läggas fram helt nakna
sipprar ständigt ut en flödande lyrik. Folk
går ganska ofta på bordell och dricker ganska
mycket billig sprit; samhället är ett dårhus,
en tortyranstalt, ett drivhus för smygsynder;
Gösta Ekberg.
livet är en guldbrokad som är slitstark,
grosshandlarn äger den, pojken som stjäl äpplen
snuddar vid den, bagarn som hade fel på
ögat och var sekreterare i travet såg den, på
kvällen fick en svart hund se den, en svart
hund under träden. Alltså, förf. har inte
bara genomgått svåra och viktiga ungdomsår
i U. S. A. •— han är inpyrd med den
amerikanska litteraturmodernismens
uttrycksvanor, från Edgar Lee Masters till Dos Passos
och Faulkner. Han är poet, och han kan sina
saker: prosan håller stilen, har vanligen
precision och blir ibland suggestiv; och
somliga av bokens bildsviter förtätas och
intensifieras i ens minne, som meningen var —
uppväxtångesten i det svenska
municipalsam-hället kring det trista hotellet, det
standardiserade arbetarlivet i en amerikansk
Middle-town, den estniska miljön av sjaskiga
turistfröjder, brytningstiden i Stockholm då f. d.
gjutaren från Illinois blir högskolestudent och
författarbohem. Ändå låter nog själva
formexperimentet som åter ljud av en musik man
hunnit tröttna på — tillsvidare. Den får väl
sin tid igen •— och denne författare kommer
259
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
