Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Femton debutanter. Av Ivar Harrie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Femton
debutanter
genrens faror i sin debutroman
Häradshövdingen blir diktator. Boken är en
världspolitisk framtidsfantasi; men för att göra
litteratur av den har förf. ansett sig tvungen att
förse sin häradshövding med ett privatliv,
där särskilt sexualiteten kräver ingående
analys och spelar en ödesdiger roll. Det är väl
de »psykologiska biografiernas» metod som går
igen — att härleda historiska personers
gärningar ur deras intimaste besvärligheter.
Emellertid blir häradshövdingens sexualliv
inte vidare trovärdigt, och framför allt —
hela det privata händelseförloppet svävar i
luften, det behövs inte alls för att förklara
häradshövdingens karriär till diktator. Den
är däremot tecknad med kuslig trovärdighet.
Historien om amatörpolitikern, som under
trycket av en världskris förvandlas från
oumbärlig statssekreterare i en improviserad
ministär till Sveriges och småningom
Skandinaviens Dwce, hålles otäckt skickligt inom
sannolikhetens råmärken. Poängen är, att
denne diktator inte företräder någon
nationalsocialistisk eller ens fascistisk ideologi: den
nationella samling som bär fram honom har
till paroll att säkra Nordens neutralitet och
skydda de nordiska folken för
diktaturländernas andliga smitta; själva ordet
propaganda hör till dem som genom
propagandaministeriets försorg bli förbjudna. . . Det är
en mardröm, liksom den med samma
realistiska fantasi genomförda snabbteckningen
av världskriget utanför Nordens gränser.
Man vill helst slippa tänka på att Birger
Beckman hann få ett par av sina
utrikespolitiska spådomar — och inte de minst
djärva — besannade, under det manuskriptet
höll på att sättas. . . En debatterande
debutant av helt annan typ är Arne Hägglund.
Han är först och främst romanskribent,
fullfärdig och durkdriven. Ett stilmönster har
han visserligen, som han följer ganska noga
— hans bok är det första belägget för att Olle
Hedberg hunnit bilda skola. En sådan skola
ställer svåra krav på formkultur: Arne
Hägglund klarar dem, elegant. Han har tillägnat
sig den spänstiga och distinkta
berättarstilen, den skarpögda porträttkonsten,
vardagsdialogen med avslöjande bitoner — och
han förstår sig på att ge udd åt
resonne-mangen och lägga upp diskussionerna
rutinerat. I dem är Arne Hägglund annars inne
på helt andra vägar än Olle Hedberg. Hans
roman har ett starkt inslag av stridsskrift:
polemiken riktas mot den demokratiska bild-
Viveka Starfelt.
ningsexpansionen och ger klart uttryck åt
den antiliberala opinionen i de yngsta
akademiska släktleden (om den pseudonyme
författaren själv hör till dessa släktled, må
lämnas därhän). Boken heter Fall från kateder,
och dess mänskliga ämne är pedantens tragedi.
Läroverksadjunkten Enander är liberal teolog
och folkbildningsman och har i liv och
gärning strikt och redbart genomfört frisinnets
traditionella doktriner — han kan dem
utantill, allihop. Det blir hans olycka. Hans hustru
och son drivas till uppror av hans fantasilösa
rättrådighet och känna hans omänskliga
humanitet som olidligt tyranni; skolklassen
reser passivt motstånd mot katedern, där alla
ädla principer oklanderligt tillämpas, och inte
ens folkbildningsarbetet finner i längden
någon användning för hans vederhäftiga
snusförnuft. Han dör som en övergiven och
överflödig människa. Och domen över adjunkten
Enander blir också domen över det verk han
ville medarbeta i. Hans son debuterar som
studentjournalist med en artikel som yrkar
på att stipendier för obemedlade och statens
studielån ska indras — de ge bara handtag
åt pedanter och plebejer att kravla sig upp
till ställningar där de göra skada; i stället
ska pengarna anslås till förnämligare
utbildning av eliten, ledarklassen. Hans far blir
261
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>