Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Den engelska arkitekturens förfall. Av Eric S. de Maré. Översättning från författarens manuskript av A. L. W.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den engelska arkitekturens förfall
mwwmMir rrrojpp«?’
The Royal Crescent, B ath. Arkitekt: John Wood.
lismen, som tog hand om arkitekturen.
Dennas senare historia är bedrövlig, men
intressant.
Den mycket förtalade nygotiken och den
s. k. stilstriden ha ofta fått skulden för
konstens förskämning. Men dessa voro inte
sjukdomsorsaker utan endast symptom.
Vulgariteten, individualismen och
över-romant iser ingen i privata och kommunala
byggnader under 1800-talet voro resultat
av den makt och rikedom som vunnits av
den halvbildade och naivt snobbaktiga
medelklassen, ty endast så länge arkitekturen
låg kvar i händerna på aristokratien, som
vårdade sig om den, var ingen skada skedd.
Inte ens moderiktningarna kunde då
inverka på den. Bland det som avsattes av
denna den tävlande industrialismens
missförstådda och effektsökande stilism fanns
det icke desto mindre några få byggnader
och några få namn som voro betydelsefulla.
Där funnos till exempel de stora affärsföre-
tagen, sådana som de nya järnvägarna. Där
fanns Kristallpalatset, den första verkligt
moderna byggnaden av järn och glas. Där
funnos sådana enhetliga planläggningar som
sträckan mellan Albert Memorial och South
Kensingtons museikvarter i London. Där
fanns vidare upproret mot maskinen som
gjordes av William Morris och det
prera-faelitiska brödraskapet, då de räddade sig
undan kommersialismens buller och bång
till de stilla ängderna och medeltidens
hantverksskicklighet. Det var möjligen en sund
reaktion detta, men det var en feg och
omöjlig flykt.
Morris’ lärosatser hade en verkan — de
sanerade den engelska bostadsarkitekturen
genom Charles Voysey, vars inflytande
fortlever än i dag i Sir Edwin Luytens’ tidigaste
hus, i Guy Dawbers och Baillie Scotts
byggnader. Av sådant stoff som dessa gjordes
trädgårdsstäderna, Englands viktigaste
bidrag till stadsplaneringens så ytterst vik-
307
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
