- Project Runeberg -  Ord och Bild / Fyrtioåttonde årgången. 1939 /
356

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Crops Diplomatique i Stockholm för femtio år sedan. Av Carl Fleetwood

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Carl Fleetwood

stolpe född Bonde, en mera elegant än
distinguerad dam, som med ett mycket
aristokratiskt yttre förenade en markerad
böjelse för det äventyrliga. Prozor efterföljdes
av herr och fru Kazarinow. Han var mer än
lovligt obetydlig; hon var det i nästan ändå
högre grad men såg åtminstone rätt bra ut.
Äktenskapet lär för resten hava slutat med
skilsmässa. Den nuvarande förste
legationssekreteraren Arséniew hör icke till dem, vilka
skörda sin ryktbarhet i salongerna, men i
stället till dem, vilka på en tystare men
säkrare väg arbeta sig fram till att bliva något.
Det skulle icke förvåna mig att en gång i
framtiden se honom intaga en eller annan
framstående ställning. Andre
legationssekreteraren Mourousis furstetitel har icke ens
lyckats giva honom en ställning i societeten,
där folk skyr honom, egentligen mera emedan
det blivit en vana, än emedan han skulle
vara värre än andra. Råkar man honom någon
gång i »världen», är det vid buffeten.

Holland hade 1883 som minister herr van
Stoetwegen, nu i S:t Petersburg. Det var
en hygglig karl, men grov i superlativ grad.
Hans fru såg rätt bra ut — koketterade med
ett magnifikt hår, som hängde i fläta eller
utslaget långt nedom ryggen. Crommelin,
vars bekantskap jag gjorde i Paris, hade
under några månader efter Stoetwegens avresa
ett chargé d’affaires-forordnande här i landet.
Före min återkomst hade han skickats till
Wien. Crommelin visade mig alltid vänlighet
och ändå kunde jag aldrig tåla honom. Dock
han är död — omkom under en
bergsbestig-ning i Tyrolen — och jag vill därför icke vidare
yttra mig om honom. Den nuvarande
ministern von Pestel gör intryck att vara sned
till figuren och gauche i sitt sätt samt att
helst önska få vara i fred.

Amerikanska diplomater bruka sällan vara
diplomater annat än till namnet, och
minister Thomas var en illustration till sat-

sens riktighet. F. d. emigrantagent, f. d.
advokat och allt möjligt annat som yankees
försöka sig på, blev han på grund av sina
förtjänster vid något presidentvalsjobberi
ministerresident i Stockholm. Han är en
typ, som man antagligen finner många
likar till i the far West, men icke är van
att råka i en salong. Slängande med
kroppen, alltid strålande belåten med sig
och a-ndra, högröstad, familjär och ogenerad
•— det är ungefär Thomas porträtt. Själva
ansiktet såg man icke mycket av för skäggets
skull — ett stort vildmansskägg sådant som
antagligen begagnades innan rakknivar eller
saxar voro uppfunna. Om icke fin så
åtminstone en sund själ i en sund kropp. Det
var ett nöje att se honom med en iver som en
nyutnämnd underlöjtnant hoppa och dansa
på varenda bal. En anekdot en passant •—
det var Thomas som en gång då Bille
uppträdde i sin guldbroderade röda frack hälsade
honom med ett: »How are you, old
flamingo?» Historien karakteriserar bägge
herrarna. Thomas var populär; man kunde
skratta åt honom men icke låta bli att tycka
om honom.

Efterträdaren Mr Magee är en liten herre,
som ser ut som en lapp, som aldrig riktigt är
å son aise, och som det för resten ingenting
är att säga om.

Och därmed slutar jag med mina mer än
lätta skizzer av Stockholmsdiplomaterna.
Skizzerna äro så lätta, att troligen ingen mer
än jag kan i dem igenkänna personerna.
Förlusten är emellertid ringa. De omhandlade
personerna äro inga ryktbarheter — och
manuskriptet är ämnat att sova i min
skrivbordslåda. En gång i framtiden tar jag
kanhända fram dessa pappersark och liksom
noten klingar då tangenten anslås, komma de
att återuppväcka gamla bortglömda minnen.
Man börjar med idel förhoppningar och slutar
med endast minnen.

356

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Apr 25 20:32:14 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1939/0400.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free