Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Opera- och konsertkrönika. Av Herman Glimstedt. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Eelvin Adolphson och Einar Beyron i Marionetter.
Opera- och konsertkrönika
Av Herman Glimstedt
VJlARIONETTER — det gångna
spelårets i februari givna svenska operanyhet —
så har Jacinto Benaventes skådespel »Los
intereses creados» betitlats även vid
framförandet som opera-buffa. Det är ju också
samma män, Hilding Rosenberg och Per
Lindberg, som samarbetat både när talpjäsen
med scenmusik gavs på Konserthuset 1926
och nu vid dess förvandling till opera. Endast
som undertitel kallas dock det spanska
originalet för »marionettskådespel».
Mer än nätt och jämnt skall man inte tro
den filuren Crispin när han i prologen uttalar
att i pjäsen »händer vad som aldrig kan hända
och att dess uppträdande personer varken
äro eller likna verkliga män och kvinnor utan
äro dockor eller figurer av papp och lump —
—■ —». Det är tvärtom något som händer
varje dag det som samme person strax förut
angett som styckets innebörd: »Ni kommer att
få se hur en listig skälm, som anser sig känna
människornas svagheter, drar växlar på dem
och skapar luftrykten och värden som inte
finns. Hur han slugt och finurligt gör sin
omgivning beroende av att dessa luftvärden
erkännas som verkliga.» Mycket verkliga och
vanliga människor äro dessa farsens »dockor»
som bli mer eller mindre viljelöst sprattlande
redskap för de av sagde Crispin »skapade
intressena».
363
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
