Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Den franske skådespelaren Boutet de Monvel. Ett bidrag till hans ikonografi. Av Gunnar W. Lundberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gunnar W.
Lundberg
Sf<A. A /furteéz- Tt-O-fl ■
gg tam. /i-
Silhuetter av M me Hus och de
M onvel.
Wadströmska porträttsamlingen,
Helsingfors.
en smula elakt påstås ha sagt om den
celebre aktören: att han såg ut som en älskare,
som man hälst hade lust att sticka till ett
mål mat.
I Sverige är de Monvels drag förut kända
blott genom en obetydlig teckning i profil
av J. L. Caton, reproducerad i Beijers
synnerligen instruktiva artikel om de
Mon-vel som skådespelare.1 Genom Bredas
charmanta porträtt av honom i sin krafts dagar
samt genom bysten av honom på
ålderdomen äga vi nu en något rikare erfarenhet
om hans utseende. Till denna dock relativt
torftiga ikonografi över en så berömd man
kunna vi ytterligare foga en tidigare okänd
bild av honom, som vi helt nyligen
påträffat i Dijons museum. Det är en miniatyr
i crayon signerad Cde Hoin 1787 och så-
1 Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning 9
aug. 1934.
lunda utförd av den kände pastellmålaren
Claude Hoin, bördig från Dijon, strax före
de Monvels återkomst till Frankrike. En
av okänd konstnär utförd silhuett av de
Monvel i bröstbild finnes i Wadströmska
porträttsamlingen i Helsingfors. Den
avbildas här med sin tidstypiska inramning
tillsammans med den för sitt
rymningsförsök celebra skådespelerskan Madame Hus,
som samtidigt med de Monvel
framgångsrikt spelade med i den franska
teatertruppen i Stockholm. Även en gravyr av
honom på äldre dar existerar utförd av
Alexander Massard efter Deveria, vilken
tillsammans med tvenne graverade porträtt
av Mlle Mars — Monvels ryktbara dotter —
genom Institut Tessin skänkts till
teatermuseet på Drottningholm.
De Monvels rykte var i Gustaf III:s
Sverige synnerligen stort och med skäl kan
man tala om att en veritabel de
Monvel-feber rasade. Han umgicks i de bästa kretsar
och stod i hög gunst hos konungen.
All denna välvilja lönade han dock på
ett mindre älskvärt sätt. År 1787 sändes
han till sitt hemland för att värva nya
medlemmar till den franska truppen i
Stockholm. Utan vidare bröt han då sitt
kontrakt —- trots en av Gustav III tillförsäkrad
livstidspension —• deserterade helt enkelt
och återkom aldrig mer till Sverige.
Succéen följde honom trots allt även
under den franska revolutionen, och hans namn
tillhör den franska teaterhistoriens stora.
Hans ålderdom blev däremot mera
tragisk. Redan vid 55 år förlorade han sina
tänder och därmed gick diktionen ■— hans
styrka — givetvis förlorad. Han tacklade
allt mer av och föll ihop till en liten mager
gubbe, som närmast var ett original på
Paris’ gator varav bysten nästan ger ett
skrämmande intryck. Till sist omtöcknades
hans förstånd fullständigt och döden kom
som en befriare en februaridag 1812.
416
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
