Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - I strömmingens tecken. Av Einar Malm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
S envinterlandska-p i skärgården.
I strömmingens tec ken
Av Einar M alm
FTA UNDRAR JAG om jordelivet
kan bjuda på en friskare, mera sinneseggande
glädje än resan ut till Roslagens havsband
en klar dag i slutet av april eller början av
maj. Förbi är den långa vintern, den
omärkligt avancerande förvåren, förbi den
legaliserade fågelslaktens pinsamma och genanta
tre-veckorsperiod, och tyvärr ha också
sångsvanarnas falanger och gässens böljande
kilformationer passerat. Solen bränner och
glindrar på blekt metallblå storfjärdar, röda
kobbar hägra ovan horisontlinjen i den skarpa
luften. Och hela havet — skärgårdshavet —
sjunger. A-a-au, a-a-aula! klingar de
mång-tusenstämmiga alfågelsvärmarnas
klarinettsorl. Ao! Ao! basa ejdergubbarna lidelsefullt
till sina sedesamt skrockande ådor. Överallt,
överallt simmar, fläktar sig eller flyger
sjöfågel, och så många äro de, att de inte fråga
en vitten efter havsörnen, som mörk och
tung kommer liksom roende över sitt revir.
Och klangen och sorlet och vinet beledsagar
båten hela vägen ut till den fjällhedsliknande
ön ute vid själva havets anlete i kalskärens
förblåsta, sträva rike. Där öppnar det grunda
hamnhålet som vanligt sin tångklara famn.
Erik Jonson : Skärgårdshav. A.-B. Svensk Litteratur.
508
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
