Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Anders Zorns samlingar och Zornmuseet i Mora. Av Gerda Boëthius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Anders Z o r n s samlingar och Zornmuseet i Mora
förakt för heminredningar, som de ditintills
betraktat som höjden av elegans.
Zorn hade mycket snart sin linje klar,
och den smakriktning, som då fångade
honom, blev i hög grad bestämmande för
hans framtida inriktning, då det gällde
konstsamlande. Ett »jacobean» skrivbord i
mörk ek, ett litet skåp i samma material
från 1500-talets slut, vilka båda i alla
tider fingo tjänstgöra som skrivbord, och
några gamla stolar inköptes i London
och ha fått följa med på flyttningar till
Paris och Stockholm samt ingingo
slutligen i Södermalmstorgsateljén, som nu
rekonstruerats i Zornmuseet i Mora. Från
samma tidiga epok härrör en
Aubusson-tapet som tillhör en svit vars övriga
nummer hamnat i Konstindustrimuseet i Oslo
och bära årtalet 1676. På det ca sätt
fortsatte hans inköp efterhand med stolar
klädda med gyllenläderssitsar eller
ver-durefragment, skickligt uppsnokade i
antikvitetsbodar. En mängd fragment av en
utsökt Beauvaistapet som han använde till
stolklädsel visar också hur upparbetat
hans kvalitetssinne redan då var. Det
vaknande och fördjupade intresset för
»tidsandan under de olika perioderna» väckte
tydligen mycket tidigt en önskan att äga
föremål som kunde ge inblick i detta hans
älsklingsstudium. Han började söka efter
gamla målningar och hade mer än en gång
lyckan med sig. En gång fann han och
identifierade ett gubbhuvud av Rembrandt
som nu pryder Mauritzhuis samling. Han
hade då ej råd att behålla det utan fick nöja
sig med att föreviga det på ett etsat
nyårskort, som 1890 spreds till vänner och
bekanta. Samlandet blev sålunda efter
hand för Zorn både ett arbete och ett
tidsfördriv, där han tillfredsställde sin
kunskapstörst på konstens och
kulturhistoriens område på ett för honom
karakteristiskt sätt. Hans tillgångar voro länge
begränsade, men han var ute i en tid, då
konstsamlandet ej fått den utbredning det
Ateljén Södermalmstorg 4, med
porträtt av Mme Rikoff, »Dans i
G o p sm o r s tu g an» och skulptur er.
nu har och de höga priserna ännu
huvudsakligen följde vissa stora namn och
skolor. För en konstnär med Zorns
kunskaper och kvalitetsinne blev det därför
möjligt att göra sällsynt fina förvärv.
Det bestånd av vävda tapeter, silver,
glasmålningar och medeltida träskulptur,
som han förvärvade, är betydande, och
bland tavlorna finnas lysande saker både
av svenska och utländska mästare.
För den stora konsten ute i världen
förbisåg Zorn emellertid ej den kultur ur
vilken han själv vuxit fram. Här fordrades
inga stora tillgångar, här gällde det främst
att ha kännarskap. Redan på 1880-talet
hade Zorn på ett egenartat sätt förstått,
vad den gamla allmogekonsten i hans
hembygd gömde av historiskt värde. Det
var ej längre endast dess ädla linjespel,
dess starka och egenartade kolorit och
pittoreska miljö, som fängslade honom.
515
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
