Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Anders Zorns samlingar och Zornmuseet i Mora. Av Gerda Boëthius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gerda B o ét hi u s
Ett brev. Akvarell av Zorn. 1882.
Med geniets sällsamma förmåga att
genomtränga skönjde han denna
traditionsmät-tade kulturs betydelse, då det gällde att
vinna förståelse för dunkla skeden i vår
historia, ej minst vikingatiden och
medeltiden. Han var där långt före den samtida
forskningen och många av hans antaganden
som stämplades som Rudbeckianska
fantasier ha numera slagit igenom som allmänt
vedertagna sanningar. Även de metoder
som han med hjälp av sitt eget
forsknings-sätt grundlagt t. ex. för timmerdateringar
ha fått en vittomspännande betydelse för
nordisk forskning.
Det var utan tvivel fyndet av en
husfasad från vikingatiden, som mer än allt
annat blev avgörande för Zorns syn på
hembygdens kultur och vägledande i hans
forskning på detta område. Även för hans
samlingar kom den insikt han skaffat sig
att spela en stor roll. Det hem han byggde
åt sig i Mora gav nya möjligheter och en
delvis ny inriktning åt samlandet. Han
sökte i sin Moragård inte alls göra
allmogearkitektur i vanlig och då modern
mening, utan han strävade efter att tränga
in i och fånga något av andan i den stora
kultur, som han insåg måste ligga bakom
Siljansdalens allmogekonst. Även där hade
han hjälp av sina engelska erfarenheter.
De engelska herresätenas väldiga hallar
med höga timmertak, ädla proportioner
och raffinerade träarbete ha varit hans
inspirationskälla, och det förefaller som
om Zorn även på denna punkt insett, att
denna monumentalarkitektur utgör den
verkliga utlöparen av vår forntids hallar
och hövdingeskålar. Tack vare denna
fördjupade syn på nordisk arkitektur blev
Zorngården det enda av alla de träslott
som restes i slutet av förra seklet, där
man ej hittar vare sig pittoresk
allmogestil med bondrokoko eller
drakstilsorna-mentik, utan där resning, material och
teknik ge något av själva andan i den
gamla arkitekturen.
»Stora rummet» i Zorngården är byggt
med tanke på textilier, vävda tapeter,
dynor och dukar. Det blev nu nordiska
vävnader som fångade hans intresse,
varom skånska dynor och dukar, exempel på
dessas sällsynta Slesvig Holstenska
förelöpare både i dynor och tapeter, norska
billedtepper, svenska haute-lisse bonader
och ryor från 1500—1600-talet nogsamt
bära vittnesbörd. Även dalmålningar,
målade dalskåp och klockor, vävnader och
möbler inkomponerades i denna och andra
av husets interiörer och det roade särskilt
Zorn att visa, hur utmärkt denna ädla
allmogekonst passade ihop med berömda
epokers konsthantverk och skulptur. På
det sistnämnda området intresserade Zorn
sig mest för antiken och medeltiden. Vid
inköp av antik skulptur och även i viss
mån av textilier hade Zorn då och då
bistånd av den kände konsthandlaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
