Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Clemenceau. Hans personlighet och tankevärld. Av Holger Ahlenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Clemenceau
biografi utan också en gensaga mot
konstkritikens tes, att Monet besatt en
verklighetsomskapande färgfantasi. Enligt
Clemenceau ägde han blott i sitt målarögas
näthinna ett finare optiskt instrument än vi
andra, och hans fabulösa återgivande av
ljusfenomenen vore helt enkelt en parallell
till naturvetenskapens fortgående erövring
och kartläggning av verkligheten. I
Clemenceaus framställning blevo för övrigt både
Demosthenes och Claude Monet var på sitt
sätt inkarnationer av hans egen
handlingsfilosofi, starka, naturvuxna personligheter
som han själv, vilka trots alltings
fåfäng-lighet oförbehållsamt gåvo sig livsdriften,
den store Pan, i våld och utan tanke på
vederlaget, utan att bekymra sig om ödets
växlingar kämpade den långa striden till slut.
De angrepp och smädelser som under dessa
år riktats mot Frankrikes räddare hade av
den gamle bemötts med föraktfull tystnad.
Men då även general Foch, vilken hade
Clemenceau att tacka för den lysande av-
slutningen på sin karriär, i sina posthuma
memoarer instämde i klankarnas kör, var
måttet rågat. Hur många
vänskapsförbindelser han än själv hade offrat på politikens
altare, denna nattsvarta otacksamhet
upprörde honom, och den stridbare polemikern
uppstod till nytt liv i det arbete, varåt han
ägnade de sista månaderna av sitt liv.
Grandeurs et miseres d’une victoire (1930, sv.
övers. s. å.) är en rikt dokumenterad apologi
för den egna politiken under krig och
fredsförhandlingar och samtidigt ett anatema
över den försoningspolitik hans efterföljare
slagit in på. Om arbetets sakliga värde må
specialisterna döma; det visade i varje fall,
att Clemenceau lyckats hålla gallan flytande
ända upp mot nittioårsåldern, och att hans
fanatiska patriotism inte förstummats. Det
blev den gamle tigerns sista rytande. Då
boken kom ut, befann sig den stora primitiva
gestalt, den naturkraft, som burit namnet
Georges Clemenceau, inte längre bland de
levande.
603
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
