Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Gustav III och Finland. Av Kjell Kumlien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gustav III
och Finland
blott Sprengtportens utan även andra s. k.
självständighetsmäns historiska
proportioner, genom att de kommit i brännpunkten
för det historiska intresset i Finland, ej
endast så att säga förvridits utan också
förstorats. Man har nog det intrycket, att
de flesta av dem, kanske också
Sprengtporten, icke voro så märkvärdiga; ingen av
deras gärningar tyder på det. De ha med
andra ord tilldragit sig eftervärldens
uppmärksamhet på ett sätt, som ej riktigt står
i proportion till deras andliga utrustning,
och man ägnar gärna en tanke åt deras
samtida kamrater, de många lojala
officerare och ämbetsmän i Sverige och
Finland, som säkert voro minst lika
intresseväckande men vilkas namn överlämnats åt
en hedrande glömska.
Sprengtporten hade många vänner inom
Finlands officerskår. Under de harmsna
och oroliga stämningar, som rådde i
Finland 1783-—84 och som delvis förorsakades
av kung Gustavs långvariga och kostsamma
italienska resa, hade hans agitation nog
utsikt att lyckas på sina håll. I trakterna
kring hans gård Sesta blev nog, som von
Törne påpekat, oppositionen mot kungen
skarp på herrgårdar och officersboställen.
»De sprengtportenska kannstöperierna» har
man sålunda rätt väl kunnat lokalisera till
Borgåtrakten, till Hollola, Vastola och
Borgå socknar i östra Nyland, några mil
innanför den ryska gränsen längs Kymmene
älv. Det förefaller ur denna synpunkt rätt
naturligt, att Anjalaförbundet tillkommer
i omedelbar närhet av detta område.
Inom finsk forskning har man tillmätt
en adlig officerssammanslutning,
Wallhalla-förbundet, en märklig roll som
opinions-bildare, som oppositionshärd i 1780-talets
Finland. Klubben bildades omkring 1780
och tycks ha slutat sin verksamhet 1786;
man återfinner f. ö. bland dess medlemmar
flera av dem, som senare skulle vara med i
Anjalaförbundet. De finska forskarna mena,
att Wallhallaförbundet under masken av
Okänd konstnär: Göran Mag n u s
Sprengtporten.
Gripsholm.
ett ordenssällskap blev ett slags adlig
propagandacentral för finsk-separatistiska
strävanden, som vid denna tid skulle ha haft
stora möjligheter att sprida sig i Finland,
och ha härför åberopat J. A. Ehrenström,
som i sina historiska anteckningar
karakteriserat förbundet som antirojalistiskt. En
svenskspråkig finländsk forskare som Bruno
Lesch är däremot benägen att uppfatta
sällskapet som en litterär-filosofisk
sammanslutning med ett slags förromantisk,
nästan götisk prägel, där de politiska
samspråken oftast voro av tämligen ofarlig
beskaffenhet. Han gör också det viktiga
påpekandet, att Ehrenström nedskrivit sina
minnesanteckningar på gamla dagar, fyrtio
år efter händelserna.
Här som på så många andra punkter
måste det konstateras i hur liten
utsträckning källmaterialet egentligen låter låna sig
till teorien om politiska uppviglingar i
Finland. Wallhallaförbundets handlingar
ut-gåvos i tryck för ungefär trettio år sedan,
men där finns faktiskt ingenting tydligt
utsagt om någon politisk verksamhet av
5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
