Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Gustav III och Finland. Av Kjell Kumlien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kjell Kumlien
pn tid liksom och vägde i Finland mellan
rojalism och officersopposition, men
An-jalamännens ställning blev dock stadigt
försämrad; härtill bidrog icke minst, att de
från Katarina II hade fått ett undvikande
och försiktigt svar. Att hänvändelsen från
Finland framkallade belåtenhet men även
häpnad hos kejsarinnan och hennes
närmaste rådgivarkrets, borde måhända
betonas mera än som skett. Liikalanoten kom
utan tvivel som en överraskning i
Petersburg. Den ryska regeringen var ändå
misstrogen mot Jägerhorn och hans
uppdragsgivare och fann sig ej utan vidare böra
tillmötesgå deras naiva önskningar. Skulle
Danmark för övrigt kunna bringas till
deltagande i kriget, om Ryssland förbehållslöst
engagerade sig med Liikala- och
Anjala-män? Svaret blev nej. Den i september
ankom hertig Karl till högkvarteret, utrustad
med kunglig makt och myndighet. I början
var hans hållning litet vacklande — han
lät t. o. m. utrymma ställningen vid
Högfors i slutet av september — men i början
av oktober måste han ha förstått, hur
vinden skulle komma att blåsa. Den 3 oktober
befallde han överste Hästesko att avtåga
från Anjala, varigenom hela Anjalakåren
faktiskt sprängdes, och sedan lät den
kungliga häktningsordern ej vänta på sig
så länge. — Anjalaförbundet gick mot
undergången: en dödsdom, flykt ur riket och
landsförvisningar följde, medan Gustav i
varje fall lyckades försvara sitt rike mot
Ryssland.
På senare tid har A. R. Cederberg, en av
representanterna för den finsksinnade
forskningen, sysslat mycket med
Anjalaförbundet liksom med andra ämnen till Finlands
historia under 1700-talet. Någon historisk
framställning av förbundet har han ännu
ej givit, men för några år sedan utgav han
på finska ett slags kommenterande
förteckning av källorna till förbundets historia,
en orienterande kritisk sammanställning.
Han betonar i sin analys först och främst
hur nödvändigt det är att granska de
hittills utnyttjade källorna mera kritiskt än
förr. Detta, anser Cederberg, är så mycket
nödvändigare, som åtskilliga av de
viktigaste dokumenten, vilka beröra
sammansvärjningen, förvanskats;
generalkrigsrättens protokoll föreligga t. ex. icke i sitt
ursprungliga skick utan censurerades före
tryckningen. Cederberg kritiserar också
dagbokslitteraturen, bl. a. auditoren Ekmans
ofta använda skildring, och han vill fästa
uppmärksamheten på att källmaterialet i
själva verket är ytterst vidlyftigt: han
uppmärksammar landshövdingerapporter,
manifest och flygskrifter och antyder, att de
utländska arkiven, framför allt de ryska
och även hovet i Wien, ha mycket att ge
till belysning av ämnet. Han uppfattar,
efter vad det vill synas, Anjalaförbundet
såsom mycket mera utgrenat i Finland och
anser, att det spritt sig mycket mera på
djupet bland Finlands folk, än man tidigare
trott.
I detta sammanhang måste det
framhävas, att Anjalaofficerarnas flertal icke kan
uppfattas såsom självständighetsmän: de
voro helt enkelt tredskande, politiskt
kann-stöpande officerare, som voro måttlöst
förbittrade över det olagligt igångsatta kriget;
hela komplotten tillkommer, efter vad man
kan se, på något egendomligt sätt i
brådskans och förvirringens tecken, under
intryck av lockande budskap, som ej voro
klartydda och på maning av en ledande
krets, som inte riktigt visste, vad den ville,
ilen även tolkat på detta sätt innebar
An-jalamännens uppträdande en otrolig
förmätenhet och kan egentligen endast
förklaras mot bakgrunden av frihetstidens
riksdagsvanor. Ur denna synpunkt hade
revolten faktiskt lika väl kunnat äga rum i
det egentliga Sverige som i Finland.
Det är först inom Anjalaförbundets
innersta krets bland pådrivarna och
intrigörerna, som det dryftades allvarliga planer
på att avskilja Finland från Sverige. Denna
8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
